Etape Bornholm, del 1.

Spring med Orre  

Jag befinner mig på Bornholm. Det är underbara sommardagar och familjen njuter i fulla drag av semester och bad. Men det är inte enbart för sol och bad som jag är här. Löpartävlingen Etape Bornholm är i full gång.

För några år sedan hörde jag talas om det här; fem dagar i följd med dagsetapper på mellan 6 och 10 km och rejält varierande underlag och terräng. Totaldistansen är en full maraton. Isabellah Andersson har sprungit flera gånger och vann senast 2013. Så jag och löparkompisen Per övertalade våra fruar, packade in väskor och barn i bilarna och drog på semester till Bornholm.

Jag har sett fram emot det här. Det är en helt ny typ av utmaning för mig. Mest har jag varit spänd över hur kroppen ska klara att springa fort varenda dag. Jag brukar som mest köra kvalitetspass två eller tre gånger i veckan och då inte med maxbelastning. Det jag inte insett var hur tuff terrängen och banorna skulle vara. Nu är tävlingen igång! Tre av de fem etapperna är avklarade och såhär har det varit:

Etapp 1 – Hasle. Rätt snabb 10:a!

I måndags var det 10 km mestadels flack löpning på asfalt och grus i byn Hasle. Jag brukar vara nervös före lopp men den här gången hade jag lyckats hålla mig glatt förväntansfull. Hade bestämt mig för att ta det så. Veckan skulle ju bli lång och mödosam om varje tuff etapp dessutom skulle föregås av timmar av nervös vånda. Före loppet var jag länge osäker på hur jag skulle disponera krafterna. Hur jag skulle lägga upp det. Skulle jag spara lite på krutet för att möjliggöra bra löpning resten av veckan? Så jag frågade Isaballah hur hon gjort.

-Det är bara att springa så fort man kan, var svaret. Inget att spara på. Enkelt alltså. Isabellah satte svenskt rekord 2009 på första etappen på Etape Bornholm. I år var det förvisso annan mindre flack bansträckning, framför allt fanns en backe i början som sög lite kraft.

Resultat: 13:e plats, 32.56 utan att kräma ur riktigt allt i spurten. Nöjd! På 30.21 vann William Morwabe från Nairobi, en ursnabb och mycket sympatisk kille som jag också träffat vid Lundaloppet tidigare. Han höll enkelt undan för ett gäng etiopier.

William Morgawe.

William Morwabe. Lånad bild.

Etapp 2 – Dueudde. Horribelt!

På tisdagen var det tuffare. Loppet var förvisso 5.8km kort men förlagd på den djupa fina siljesmjuka sanden på Dueudde strand. Vi sprang över höga strandklitter, snubblade över sandslott och sicksackade bland vass vass. Inget fäste alls. Det här var jag  bedrövligt dålig på. Men vilken häftig utmaning och vilken upplevelse!

Resultat: 25:e plats, 21.44. William Morwabe hade 19.15. Obegripligt i den sanden. Jag rasade till 15:e plats i totalen men fick behålla ledningen i min åldersklass. Nåväl.

Isak visar sandlöpning på Dueudde. Pappa har mycket att lära!

Isak visar hur sandlöpning går till, på Dueudde. Pappa har mycket att lära.

Etapp 3 – Almindningen. Kuperat!

Mitt på Bornholm ligger en fantastisk bokskog. Kuperat som bara den. Banan mätte 7.8 km. Jag bestämde mig för att trycka ordentligt den inledande flacka kilometern för att inte bli instängd i händelse av trånga partier eller smal stig. Det gick fint. De två påföljande kilometrarna gick rejält uppför men följdes sen av en otrolig utförslöpa. Mer än en kilometer i perfekt lutning för att riktigt kunna ta ut steget, släppa loss och flyga ner. Likt den Orre jag är. Kilometern gick på strax under tre min. Hade varit kul att se tätengruppen där. Den avslutande sträckan har jag nästan förträngt. Det var rejält smärtsamt och rejält backigt men jag höll ut rätt bra. Avslutande 300 meter var en spurt i brant uppförsbacke. Intressant. Bra maxpulstest för den med pulsband.

Resultat: 16:e plats, 26.20. Yes! Nöjd!

Vi avslutade kvällen med ostbricka och vin och återupplevde våra bedrifter på TV’n. Dansk tv2 Bornholm gör imponerande dagliga sändningar från loppet. Kul!

Idag är det dags för den stora prövningen. Hammaren! Ja den heter så. En mytomspunnen etapp vid Hammershus på norra Bornholm. Brant. Jag återkommer.

Nu springer vi!

/Orre

IMG_1575

 Dela på Facebook