Att hitta en sporre eller två för att orka träna är bra och nödvändigt. Den här veckan har jag bestämt mig för att köra dubbelpass varje dag. 7×2 är lika med 14 pass. Kommer det att lyckas? Jag vet ärligt talat inte. Det är ju inte så att jag har semester heller. Det ska som vanligt jobbas en bit över 100 procent också. Däremot skiter jag högaktningsfullt i julen än så länge. Bara där sparar jag in mycket tid.
Efter tre dagar ligger jag i fas. Det känns….annorlunda. Förut har jag kört två dubbelpass på en hel vecka som mest och det bara någon gång. Det här är en riktigt mördarvecka med mina mått med. Rena elitveckan.
Till och med coach BG försöker hålla igen mig och vill att jag ska köra max 9 pass. Men så länge det känns bra kör jag på.
Inte ens ett pajat öga ska få hindra mig.
Upplägget är ett pass med återhållsam löpning och ett med lite mer kvalité och ibland riktigt mycket kvalité.
Dagens mix blev lugn lunchlöpning 10 km i 5 min/km i snitt, sega ben efter tisdagskvällens snabba och hårda intervaller. Toppat med kvällspass: 10 km löpband (2 % lutning) tröskelpass. 2 km (5 min/km), 1 km (4.15 min/km), 1 km (5 min/km), 1 km (4.15 min/km), 1 km (5 min/km), 1 km (3.45 min/km), 1 km (5 min/km), 1 km (4.05 min/km) och 1 km (5 min/km). Allt i en följd utan att stanna.
Det är mycket roligare att springa tröskel på band än att köra i samma fart hela tiden. Helt klart.
Känslan hittills är att det andra passet för dagen känns lättare trots att jag redan har ett pass i benen. Det är förstås positivt.
Snart är det en ny dag. Dags för två pass igen. Kämpa!
Väggen kommer
Härligt Grip! Så där höll jag på större delen av tiden 1989-1998. Saknar det ibland…;-)