Termometern visade 18 minus när jag vaknade i morse på nordligare breddgrader. Som Stockholmsbo sedan 14 år tillbaka är det ytterst sällan man springer i så kallt väder, men med norrländsk bakgrund vet jag att det funkar fint ner emot 20 minusgrader. Åtminstone för mig som springer i stort sett dagligen och varken har problem med luftrör eller kylkänslighet så länge jag klär mig rätt.
Så samtidigt som vintersolen gick upp över snövita vidder byltade jag på mig ett gäng lager med kläder och begav mig ut på en lugn milrunda i vinterlandskapet. Undviker helst hårdare intervaller och långpass när det är så här kallt för att inte påfresta luftrör och riskera att bli nedkyld, men 10-12 km i lagom tempo funkar alldeles utmärkt. Såklart lite kallt innan man kommit igång och fått upp värmen, men redan efter en kilometer kändes det rätt behagligt idag med solen i ögonen och nypublicerad Lillelördagspodd i lurarna. Fick till och med uppleva denna sällsynt vackra solpelare, vinterfenomenet som uppstår riktigt kalla dagar när solljuset reflekteras mot iskristallerna i luften. Fint!
Det här med kyla och löpning blir alltid en aktuell fråga när kallgraderna kryper på, så jag passar på att dela med mig lite av mina tankar och erfarenheter på området. Det verkar på många håll råda en tro om att man kan åka skidor och utöva klassiska vintersporter i kallare väder än löpning. Ingen höjer på ögonbrynet när man i fjällen åker skidor ner emot 20 minus, men ger man sig ut på vägarna i löparskor under samma förhållanden tycker folk att man är tokig. Självfallet är det i princip samma förutsättningar som råder oavsett motionsform när det kommer till kyla, så länge du klär dig smart och anpassar längd och intensitet till dina förutsättningar.
Hur många minusgrader som funkar i löparspåret är som så mycket annat högst individuellt beroende på hur känslig man är för kyla, hur man klär sig, hur luftrören reagerar och hur van man är dels vid konditionsträning, dels vid konditionsträning i kallt klimat. De som har problem med luftrören brukar tycka att det är bra med en luftväxlare som värmer inandningsluften när det är riktigt kallt.
Vad gäller klädsel så springer jag i samma strumpor, skor och jacka som vid nollgradigt utan problem. Däremot blir det ett par extra lager kläder närmast kroppen, en mössa utanpå pannbandet och tjockare tumvantar som håller värmen bättre än fingervarianter. För mig är många tunna lager bäst för att behålla värmen, men samtidigt få klädseln att andas.
Sedan kan jag också tycka att det krävs en gradvis invänjning vid att träna i kyla. Att gå från sommarklimat eller inomhusträning till 20 minus över en dag är nog ingen vidare bra idé. Idag körde ju jag i -18, men då har jag kört många pass runt 5-14 minus senaste veckorna så kroppen har gradvis vant sig vid kylan. Eftersom jag inte har känsliga luftrör skulle jag nog fixa några grader till, men för mig finns det en gräns när det inte blir behagligt längre eftersom ansiktet blir nedkylt och kroppen stel.
Så, det var lite personliga tankar från mig om det här med att springa i kyla. Men det som funkar för mig behöver nödvändigtvis inte vara rätt för dig. Jag tycker att man får prova sig fram och springa så länge det känns roligt och bra. Det ska ju vara härligt att springa, inte plågsamt. Och en riktigt fin vinterdag kan bjuda på underbara löppass även vid tvåsiffriga minusgrader. Har man tur kan man ju till och med få se en solpelare.
