Ska bara kort redogöra för Malmömilen sedan istället skriva om något kul istället.
Malmömilen, dagen då sommaren kom till Skåne. Jag hade en monter, stod och gjorde reklam för Spring i ca 3,5 timmen innan uppvärmningen skulle starta… det blev varmare och varmare för att till sist vara så varmt så det var svårt att stå rakt upp…. Jag var dock i Malmö för att springa under 34 minuter, de yttre betingelserna påverkar inte mina prestationer, eller hur? Uppvärmningen kändes helt ok, insåg att det förutom att vara varmt blåste väldigt mycket, men det påverkar inte mig, eller hur? Jag ska under 34 minuter… Starten gick och alla sprang i väg som attans, det var minst 20 pers före mig till 1km, jag brukar hålla igen för att ha ett jämt tempo – när jag kollar första km och läser 3:25 då inser jag dock.. detta kan inte vara sant, jag kommer ju inte klara 34 minuter? Misstag nummer ett, jag trycker på under andra km och landar då på 6:45, fortsatt så är jag bakom de som jag brukar springa jämt med… nu går huvudet igång på riktigt, vad är fel? Motivationen och energin för att klara sub 34 försvinner samtidigt som det just där är början på flera km i motvind.
Plötsligt börjar jag passera löpare som har stigit av…. inser att det är mer än jag som har haft mål men insett, idag är inte dagen… Sprang fram till 8km, var 12:a då men valde att stanna, tiden 28:20, dvs kanske gjort 35:30, det var inte meningen idag. Huvudet snurrar av vätskebrist, frustrerad och uppgiven står jag och hejare på löparna till en av mina adepter kommer, joggar i mål – landar på sub 44 ☺
Att jag misslyckas är jobbigt, men ännu värre är det att i princip alla i klubben misslyckas, de som jag coachar individuellt också. Ser i ögonen på löparna att detta vill man ha ogjort, detta gav ingen energi utan plötsligt ifrågasätter man sin löpning, den tid man lägger ner, etc – ett misslyckande. Som passus – tydligen var 1km skylten fel, ca 10 sek för lång – inser efter hur mycket det påverkar huvudet och loppets karaktär, men inte mig – eller hur?
Misslyckande måste man kunna hantera, lära sig av och ta nya tag. Det bästa är att ställa sig på startlinjen ganska snart igen, få en positiv upplevelse….
Nu till något positivt och ett lite tips till andra klubbar. Som tränare i IS Göta så införde jag för 9 år sedan GGP, Göta Grand Prix. Träningstävlingar under hela säsongen. I år är det 10 deltävlingar från 400m upp till 10km, det har varit som mest 15st och upp till halvmarathon. Dessa GGP tävlingar är otroligt uppskattade och ett enkelt sätt att få in tävlingsmomentet i träningen, och därmed lära sig bemästra den ev stress tävlingarna för med sig.
I torsdags var det GGP #4 2015, 3000m på bana. Ca 30 pers dök upp, vi värmer upp tillsammans och det är en lättsam stämning. Vädret är bättre än på länge och det blåser bara en lätt bris jämfört med den storm vi brukar bråka med på Heden. Alla som är där vet ju sin placering i den totala GGP:n, man får poäng efter antal startande i sin klass, vinnaren typ 7 poäng om det är 7 startande i den klassen, etc… Har 4 olika nivåer och rankingen bygger på vad man gör på 5km.
Jag springer i den snabbaste klassen och ler inombords när jag ser vem som är där… Fem pers med möjlighet att göra sub 9:30. Så bra startfält får man aldrig på de tävlingarna jag annars springer, i kväll ska jag ta möjligheten att gör en bra tid.
Gemensam start, pang och heatet är igång… Jag gjorde klart för mina medtävlande, idag får någon annan dra.. det är de inte vana vid ☺ Erik tar på sig uppgiften, blir ett snabbt första varv, 74 sekunder… det lustiga är att jag får bromsa hela tiden, har dock bestämt mig och ligger kvar… första 1000m 3:11, känns som en promenad… Erik fortsätter ett varv till sedan mattas han något och Lukas går om och drar, vi passerar halvvägs på 4:48 och fortsatt är det som en promenad.. wow! Här påverkar huvudet igen, man känner sig oslagbar… Vi passerar 2 000m på 6:24, dvs 3:13 på nästa, jag bromsar och vägrar gå om, det är nu bara jag och Lukas kvar uppfattar jag det som. 2 500m på 8 minuter, dvs trenden är 9:36, då går jag om med 500m kvar, trycker vad jag har – får en lucka.. men med 100m kvar kommer den 35 år yngre Lukas igen och tar mig på upploppet. Tid? 1:28 sista 500m och 9:28 på 3 000m, Lukas hade alltså 1:27 på sista 500m.
Vi är galet nöjda båda två, vilken kväll, vilken energi man får av ett bra pass… där och då är 34 minuter två dagar efteråt en mumsbit, det gick ju bra, eller hur?
Nu är konsten att ta med sig torsdagens pass, glömma lördagens tävling… formen försvann inte på 45 timmar, det var något annat som hände… hoppas jag ☺
Lite bilder från Malmömilen, insåg när jag joggade sista 2km att folk var riktig tagna va värmen, ser också på målbilderna att exempelvis kille som blev trea i svart, han låg länge… att kunna prestera som Orre gjorde är galet imponerande.
