Jag trodde ärligt talat inte att det skulle bli någon större marasatsning under 2016. Men efter avslutat livsmål på milen under 2015 (34:59) kändes det aningen tomt att inte ha någon större målsättning framför sig. Men i bakhuvudet hade fröet om Hamburg Marathon 2016 redan såtts i maj. På Pitcher’s i Helsingborg en kväll efter årets Springtime 10km sitter jag, min kollega och svåger Andreas, min vän och fyrfaldige Hamburg Marathon finisher (bästa tid 2:36 på Hamburg och 2:27 på maran) Lars Andersson samt Anders Szalkai (behöver ingen ytterligare presentation). På bordet står fyra strawberry daiquiri. Det ena leder till det andra som man brukar säga och nu är vi här. 99 dagar kvar till Hamburg Marathon.
För mig har 99 (eller ja, 100 egentligen) dagars träning en annan association i min löparkrets. Ett gäng tokstollar i klubben kallar det ”100 mörka”, dvs 100 dagars konsekvent träning utan vilodagar under vinterhalvåret. Minimum 8km löpning per dag annars räknas det inte som ett pass. Ja, tokstollar ät rätta ordet för att beskriva de få som ger sig på detta. Samtidigt som det fick mig att fundera, hur mycket kan man utveckla sina tider och löpning på 100 dagar? Jag gick tillbaka till träningsdagböckerna för 2015 och gjorde en intressant upptäckt. Jag tittade på dagen jag gjorde 34:59 på SM-milen i Malmö och gick tillbaka exakt 100 dagar. Gick jag tillbaka ytterligare sju dagar så hittar jag en snabbdistans 10km på 38:26. Kommentaren till passet är att jag är positivt överraskad och mycket nöjd med tiden. Dvs att på 107 dagar lyckades jag gå från 38:26 till 34:49 i min träning. Frågan är vad som händer 2:49 efter starten i Hamburg om 100 dagar? Passerar jag mållinjen eller är jag precis vid kilometer 40? Time will tell.
100 dagar för någon som tränar mycket är lång tid. 14 veckors träning á fem pass i veckan i snitt innebär att det är 70 löppass innan jag står på startlinjen, i runda slängar. När jag tänkte på detta insåg jag att det faktiskt finns en god möjlighet att komma i bra form och ha jäkligt kul på vägen fram till Hamburg. Så jag gjorde något jag inte gjort förut, jag satte mig ner och gjorde ett träningsschema för ”Hybris i Hamburg”. Att börja skriva in 70 pass i en kalender behöver en plan. Så jag tänkte på målbilden och var jag är nu. Sen styckade jag upp träningen i månaderna fram, ner till veckorna och ner till dagarna. Jag började baklänges från loppet och la in långpassen. Vilken dag springer jag detta, när vill jag ha sista långpasset, längsta passet, rimlig upptrappning etc. Efter detta lade jag till ett kvalitetspass i veckan (utan att definiera i detalj vilket typ av kvalitetspass), sedan morgonjogg och avslutningsvis ett andra kvalitetspass i form av tröskel. Nu lade jag in när jag har andra lopp på vägen och när jag vill ha ”formtester” på 5, 10 och 21,1km. Nu började det likna något. Jag gick tillbaka och tittade igenom mina pass under 2015 och lade in några av dessa som varit bra (och så att jag har jämförelsetider). Efter två timmar lutade jag mig tillbaka och tittade på exceldokumentet. Här är det, Hybris i Hamburg på 100 dagar.
Träning för mig är ett sätt att få koppla bort det ständiga surret som är vardagen. När du ställer dig på starten inför ett intervallpass går du in i bubblan och allt annat försvinner. Där finns ingen stress, inga krav och ingen press. Det enda du har är målet framför dig, din andning och ditt fokus. Inget annat spelar någon roll och du går in i en annan värld. Och här trivs jag väldigt bra, i alla fall för en liten stund. När starten går i Hamburg vill jag kunna titta tillbaka på träningen fram och känna att jag haft kul och gett mig själv de bästa möjliga förutsättningarna för att avverka de mäktiga 42.195m som är ett maraton. Helst medkännande och bra löpning, utan hybris. Men man vet ju aldrig, två öl kvällen innan så kan det ena leda till det andra. Time will tell!
Vi ses i spåret!
/Han med hybris
