Hej Emilia!
Vilket år du har haft, pb, maradebut, sm-medalj , berätta lite om denna säsong.
Huvudfokuset denna säsong har varit att nöta på med mängdträning. Jag älskar att springa långt och har därför valt att satsa på de längre distanserna. I slutet på april sprang jag en träningstävling i Slavsta och satte nytt personligt rekord på halvmaraton. Två veckor efter det putsade jag perset ytterligare på halvmaran i ett blåsigt och kallt Jordbro. Efter det rullade träningen på fint och plötsligt dök en inbjudan till Bålsta VIP Marathon upp. Jag visste inte riktigt om jag var förberedd för ett marathon ännu, men anmälde mig mest som en rolig grej. Två veckor innan loppet sprang jag ett maraförbredande pass på 38km i bra fart, vilket också blev det enda specifika passet inför. Detta resulterade i att jag stod distansen ut och gick in på sub 3.
I slutet av sommaren sprang jag Idre fjällmaraton 45 km och kom in på en fjärdeplats. Jag som tidigare hållit på med orientering och är van vid trail tyckte därför att det hade varit kul att köra något mer traillopp innan säsongen var slut. Jag såg att SM i Ultra-trail 45 km skulle gå i Ljungskile och tyckte det lät spännade. Jag tog min första SM-medalj där, bronspengen och var mindre än en minut bakom välmeriterade traillöparen Karin Nilsson. Jag gjorde även ett par försök på milen denna säsong som jag varit mindre nöjd med men det har nog varit en kombination med att det inte är en distans om passar mig samt jag inte tränat specifik denna säsong för att få ut allt på milen.
Du är ju verkligen allätare med både landsväg, bana och även ultratrail, kommer det fortsätta så eller kommer du rikta in dig på någon specifik distans?
Jag älskar variationen i löpningen. Jag tror att jag kommer fortsätta att tävla på de flesta distanser mellan 3000m och ultra, men jag kommer definitivt träna mer specifikt inför maraton och ultra. Traillöpning är dock viktigt för mig, både som träning och tävling men även för njutningen. Jag tror definitivt att det går att bli bra på de längre distanserna på väg samtidigt som man satsar på traillöpning.

Du debuterade på maran i Bålsta när det var stekande hett men ändå lyckades du göra 2:56:19. Den tiden var t.o.m världsledande i din ålder för året, hur kändes det loppet?
Det loppet kändes helt fantastiskt, nästan obeskrivligt. Jag kände mig stark trots den värmen och det var skönt med varvbana så att man kunde fylla på vätska och energi varje varv. Dock bröt över hälften av löparna loppet pga värmen, men jag såg det mest som en motivation att fortsätta kämpa trots förutsättningarna. Mina föräldrar fanns med på plats och min mamma var jätteorolig för att jag skulle få värmeslag när hon såg att de flesta hade brutit. Värmen stoppade inte mig denna dag och jag korsade mållinjen med en underbar känsla och en tid som jag är oerhört stolt över att göra i en maradebut.
Nuförtiden är du även sambo med talangfulle Lukas Segersten, hur hjälper det er att ha varandra i träningen mm?
Lukas är helt fantastisk. Det är tack vare honom som jag har inspirerats och debuterat så tidigt på de längre distanserna. Vi tränar mycket tillsammans, men oftast blir det då distanspass eller långpass. Ibland agerar han hare på mina snabbare pass vilket är till stor hjälp. Vi bollar ideer med varandra, kör det vi är sugna på och planerar långsiktigt. Löpglädjen vi delar med varandra är nog det som hjälper och motiverar mest i träningen.

Nu är det litet vila vad jag förstår, hur kommer du lägga upp vinterträningen sen?
Jag har ingen viloperiod just nu, men Lukas har en viloperiod efter Stockholm Marathon. Jag hade mina viloperioder efter de långa trailloppen. Just nu försöker jag fortsätta springa mycket mängd och det kommer även vara fokuset i vinter för att lägga en grund inför nästa års tävlingar.
Sista frågan då, om du får drömma lite, vilket mål uppfyller du 2022?
Om jag får drömma till 2022 så springer jag maraton sub. 2.50, tar en till SM-medalj i Ultra-trail och blir snabbare även på de kortare distanserna!