Intervju med Hanna Lindholm

Hej Hanna!

Vill börja med att gratulera till SM-bronset på Stockholm Marathon för några helger sen, berätta lite kort om loppet. 

Tack! Stockholm maraton var ju inte planerat att jag skulle springa, men eftersom jag inte fick ut maximalt av loppet i Berlin kändes det synd att inte utnyttja tillfället till ett bra träningspass och samtidigt vinna SM-medalj och prispengar, så jag hade faktiskt fartrestriktioner för att jag inte skulle bli sliten. Planen var att öppna första halvan på 1.17, och jag tycker att jag höll mig till planen bra med att bara öppna på 1.16 och dessutom motstå frestelsen att lägga mig i rygg på Charlotta Fougberg. Jag sprang och pratade med folk och tyckte det var kul att springa för omväxlings skull, men det blev lite segt och ensamt vissa partier. Jag är väldigt nöjd med att den tuffare andra halvan av loppet bara gick 30s långsammare. Att det dessutom gick en minut snabbare än i Berlin har jag ju vädret att tacka för.

Stockholm Marathon var ju endast två veckor efter Berlin och det är inte första gången du springer flera maror efter varandra, är det de nya skorna vi ska tillskriva det eller är du bara j-ligt hård?

Skorna gör att man blir lite mindre sliten, men så har jag även en väldigt bra återhämtningsförmåga. En anledning till det är att jag äter väldigt mycket när jag känner att min kropp behöver det, och så har jag vant kroppen vid belastningen, det tar nog några år att bygga upp den tåligheten.

Inte nog nog med detta, du ska även springa New York Marathon om några veckor, hur lägger du och din tränare Per Synnerman upp träningen mellan dessa lopp? 

Efter Stockholm vilade jag två dagar och sen började ett sista träningsblock inför New York. Jag sprang 14 mil veckan efter Stockholm Marathon, men alla hårda långa pass är redan avverkade. Så jag springer inte så mycket mer än 12-15 km i intervaller per pass nu för att behålla formen, har till och med kört dubbeltröskel för att få upp volymen lite. Långpassen och distanspassen springer jag just nu i skogen väldigt lugnt. Det känns som ett bra upplägg, jag behöver inte pressa mig på kvalitetspassen, springer fort ändå.

New York är ju en tuff bana, vad är målsättningen där, och hur kommer du in i landet förresten? 

Jag vill ju ta en så bra placering som möjligt i det grymma startfältet. Jag har inte så mycket rutin på att springa maratonlopp där dameliten startar separat, men är inställd på att behöva fatta egna beslut längs vägen som kan vara avgörande och det gillar jag. Jag kommer in i landet via ett specialtillstånd från loppet.

Känns kanske lite tjatigt att dra upp din ålder men vi som passerat 40 griper ju efter halmstrån att våra bästa tider inte är bakom oss, hur känner du själv? 

Jag tror jag fortfarande kan springa snabbare på de flesta sträckor. Jag har haft lite otur med väder och timing med formen i år vid de få tillfällen det varit meningen att jag ska springa snabbt. Men samtidigt är jag väldigt trött på att jaga tider, det går ju faktiskt att värdera prestationen ändå om man är lite insatt.

Framöver, 2022 något ni börjat titta på än?

VM och EM känns som rimliga mål. Men jag tar tag i de planerna efter min säsongsvila i november.

Sista frågan då men ack så viktig för oss nördar, skor, favoriter, sponsorer?

Jag har för närvarande inga sponsorer förutom min klubb Huddinge AIS. Jag har provat nästan alla kolfiberskor på marknaden och min favorit på tävling är fortfarande Nike Alphafly. Jag skulle gissa att jag slitit ut 15 par snart.