Henrik Orre, Andreas Berner och Daniel Nilsson (slutplacerade 1:a, 4:a och 2:a) skrattar men det går samtidigt inte att dölja den spända förväntan i deras blickar när klockan visar fem minuter till start. Det syns på dem att de har längtat efter detta. Samtidigt syns Lotta Berling och Anna Bjurman (slutplacerade 2:a och 1:a) bakom dem något mer nervösa, de vet om att det kommer bli jämt. Vi är mitt uppe i stormens öga och jag är lika nervös som de drygt tusen personerna som väntar bakom startbanderollen. Då ser jag henne. Mitt livs kärlek. Och tiden stannar, om än för en liten stund. Jag tar sats och skjuter ifrån uppför startsträckan. Jag springer inte ifrån något, jag springer mot något. Mot henne.
Tid.
Tid för familjen, tid för jobbet, tid för träning, tid för vänner, tid för sig själv och tid för ingenting. Skämtsamt brukar vi i mina löparkretsar säga att jag är fokuserad vid tider. Det är helt sant. Men jag ska dela med mig av några personliga rader. Jag är inte bara fäst vid tider. Jag är besatt av dem, och det gäller inte bara löpningen. Tid är för mig den viktigaste valutan i min vardag och mitt liv. Jag väljer bort pengar, status och karriär i ett hjärtslag mot mer tid. Tid för familj och välmående. De som står mig nära vet att jag emellanåt är fascistisk med tider. Jag står och stampar när jag är sen hem, jag packar hellre ihop i tid än att jobba den där extra halvtimmen på kontoret. Allt för att jaga de där extra minuterna med mina barn innan de somnar. Jag väljer (ibland) hellre bort sömnen för att hinna ikapp med jobb sent på kvällen, jag väljer aktivt mina 30km+ pass kl. 05:35 på söndag morgon för att vara hemma till frukost. Och jag är lika glad att jag gör det varje gång.
Jag har vid några tillfällen tidigare skrivit om vad löpningen betyder för mig. Tävlingsmomentet och fart, löpning som ger en balans i vardagen och känslan av att känna sin kropp. Det handlar allt som oftast inte om löpning som en ventil för energi som behövs släppas ut. Det handlar om löpning gör mig till en bättre människa. Facebook har som många av er vet börjat med en funktion som visar ”minnen” från dagens datum många år bakåt i tiden. En rolig men stundtals skrämmande ”Walk down memory lane”. Jag konstaterar snabbt att min tes om vad löpning betyder för mig stämmer. Den gör mig till en bättre människa. Jag springer inte ifrån personen jag var, jag springer mot personen jag vill bli.
Jag kom fram till min fru och vi tittade tillbaka mot startlinjen. ”Tänk att ni skapat detta!” säger hon. Jag måste erkänna att det är en mäktig syn att stå på denna sidan startlinjen. Jag börjar precis bege mig tillbaka när hon stoppar mig och påminner mig om vad som är viktigt i livet. Detta ögonblick förevigas genom Stefan Eds kameralins och ger mig, två veckor senare, en varm känsla i hela kroppen och en påminnelse om vad livet går ut på.
Ha en fantastisk vecka och glöm inte att lägga tid på det som för er betyder något.
/Han med tid
