Jag vill springa!

Emil H  

Där gör det ont. Typiskt ryggproblem.

Nu har det snart gått en månad sedan jag sist sprang utomhus. Nån vecka efter Ultravasan fick jag ont i foten, en nerv i kläm.

Det visade sig ganska tydligt vid sjulgymnastundersökning att nervens ursprung och problem sitter i ländryggen, där jag haft problem några gånger tidigare.

På mig brukar en irriterad nerv ta någon månad att läka och det blir successivt lite bättre, igår kändes det knappt. Idag känns det mer. Eftersom jag får en signal varje gång jag sätter ner foten är det enkelt att följa utvecklingen. Lite för enkelt, det blir väldigt mycket fokus på att känna efter hela tiden.

Så där är vi. Ingen löpning och inga promenader i tempo.

Jag har köpt ett årskort på det lokala badhuset för att få ut lite konditionsträning iallafall. Blev tvingad av min fru efter nån veckas rejäl deppighet, ett ämne som förtjänar ett eget inlägg nån annan gång. Har just nu lyckats simma till mig en förkylning så väldigt passiv vardag sista dagarna.

Jag hade ju tänkt att springa SUM, Sörmland Ultra Marathon, 12e oktober men fick ge upp den tanken och kunde sälja platsen till en träningskompis. Lycka till Per!

En ljusglimt i mitt passiva mörker är att år 2020s A-lopp är planerat. Jag ska göra Ultravasan en gång till. Ett år klokare och mer erfaren med högre ambition. Det ska bli ett spännande träningsår på många sätt. Så fort jag kan jogga längre än 200 meter utan att få ont.

 Dela på Facebook