Just idag är jag stark

Eskil  

Jag hann knappt skriva klart förra inlägget innan jag gick och blev förkyld också. Så istället för alternativ träning: totalvila. Livet leker. Det är ju visserligen praktiskt att tajma en sjukdom när kroppen ändå behöver vila, men jag har svårt att riktigt bottna i den positiva hållningen. Det är mörkt som i en säck på insidan.

Som ett litet stearinljus i detta mörker så var det hemmapremiär på Söderstadion idag. Det fick mig osökt (eller okej, lite sökt kanske) att tänka på fotbollsrelaterade löprundor jag gjort. Den senaste var väl för några veckor sen när jag svängde förbi Bagarmossens skola där bröderna Ohlsson sparkat boll en gång i tiden. Hade för mig att jag läst om en plakett som skulle sitta där nånstans men jag hittade ingen. Nackas grav på Skogskyrkogården några minuters löpning därifrån har jag i alla fall hittat. Den springer jag förbi ibland och tänker att man nog ligger rätt bra där bland alla tallarna, ”halvvägs ut till Farsta” som Thåström sjunger. Han hade ju oturen att bli jurgårdare men jag har ändå sprungit en tur till Högdalen och spanat in hans gamla portuppgång på den smått berömda adressen Skebokvarnsvägen 209.

En promenad på 2,5 km är motion på en lagom nivå för min kropp just nu.

Apropå jurgården och portuppgångar så hade jag en period när jag alltid tog vägen genom entrén till höghuset i Björkhagen när jag skulle till och från Nackareservatet. Förhoppningen var att springa in i brassen Romulo och få framföra ett ”obrigado” för målen mot just jurgården. Men jag såg honom aldrig. Däremot har jag sett Mats Solheim spankulera runt med ett lurigt leende på läpparna nere vid kolonilotterna bakom Hammarbybacken. Han bor i närheten, och är väl lite av en personlig favorit i årets trupp faktiskt. Vill man se resten av truppen så är det ju alltid trevligt att springa bort till Årsta IP och kolla in en träning. Efter den brutala backen upp från Årstaviken kan man sätta sig och pusta ut en stund och förundras över hur mesigt fotbollsspelare tränar. Det gäller ju inte bara Bajen alltså, det är väl lika illa överallt. Inte konstigt att samtliga spelare får kramp så fort en match går till förlängning. I kvällens drabbning blev det tyvärr bara oavgjort. Det såg ut att komma ett segermål på stopptid men linjedomaren viftade med flaggan så häftigt att mitt lilla stearinljus blåstes ut av vinddraget. Och så var det mörkt igen.

Söderort. En rejäl karta är bra att ha när man planerar framtida löprundor eller minns tillbaka på dom man gjort.

 Dela på Facebook