Jag skriver dagbok…
I form av träningsdagbok, det har jag gjort sedan 1987, dvs i 30 år, ganska galet – men kul. Och ett oslagbart verktyg för att utvecklas – att kunna stämma av träningar, tävlingar, etc. De första 21 åren har jag i pärmar, har tänkt föra in det i mitt exceldok, men… har dock en summering – vet att jag har passerat 100 000 km, dvs 10 000 mil. Det gjorde jag i början av 2016.
Varje år summerar jag dels hårda siffror men också wow upplevelser under året, gott att titta tillbaka på, ger ståpäls. Oftast är det 3-6 prestationer per år. 2015 var ett galet år med 9 olika wow upplevelser, har under hela året kunnat leva på dem. Vad gör du på milen? 34.05 i fjol. Vad gör du på halvmaran? 1.15 i fjol. Vad gör du på 5 000 meter? 16.27 i fjol – men har varit skadad i år. Ni känner igen frågorna, man kan svara – tillägget – skadad i år. Faktiskt första året som varit så här under mina 30 år. Jag har inte tävlat alla år, knappt sprungit några år – men när jag har tävlat har det funnits bra prestationer.
Nästa år kan jag inte hänvisa till i fjol, vad ska jag hänvisa till? När jag summerar 2016 så hittar jag noll prestationer? Hade några träningspass i januari 2016 som jag beskriver med flow men sedan har det varit ett år med smärta och ständiga försök till omstart. Tiderna har varit de sämsta någonsin och när jag nu börjat en omstart igen så är känslan att löparminnet är borta, hur känns det att ha flow?
Men, det finns ju andra summeringar i en dagbok, Kap Verde, Marrakech, Dubai, Lissabon, Kos, Mallorca och Agadir – inga dåliga ställen att få springa rundor på under ett och samma år. Jag har dessutom haft förmånen att vara ledare på ett antal olika läger, speaker på ett antal lopp, coacha många härliga löpare och tränat klubbmedlemmarna i IS Göta. Dessutom har jag föreläst en del om löpning och fått jobba med Spring där jag ständigt möter inspirerande löpare.
Livet är ganska ok även om jag inte kan svara med stolthet på frågan – vad gör du på milen just nu :) Läste Andreas Almgrens blogg här på vår sajt, från 0 meter till 25 minuter jogg på 7 veckor – hans resa, hans målmedvetenhet. Tänker på mitt startskott i senaste Spring. Efter en skada brukar man få en bra säsong. 2017 kan bli kanon, gäller att fortsätta tänka långsiktigt, inte bli stressad utan se alla framsteg som positiva. Ett år äldre, men med mer erfarenhet, yoga och promenader i bakfickan – vem vet? Kanske blir det 33.59 under 2017? Jag har inte slutat att hoppas, egentligen inte så mycket på tiderna men känslan av flow.. det är den jag jagar, det är den som ger ståpäls.
Att titta tillbaka, minnas och skapa nya målbilder – det ger också energi.
Jag har skrivit en del tävlingsrapporter genom åren, en som jag plockar fram ibland handlar just om flow… IVVM 2014. Denna är från IS Götas blogg:
Vilken dag – jag har upplevt mycket som idrottsutövare, EM guld, flera VM brons i lag, mängder av SM medaljer, rekord, etc…. men känslan jag har i kroppen just nu är överväldigande… Vill skrika eller kanske t o m gråta – det är en helt makalös upplevelse jag fick idag. Hela dagen var en lång väntan, jobbade några timmar på fm, svårt att koncentrera mig, promenerade till hallen, gick runt och kollade – var matt i hela kroppen, skakade av nervositet, tror inte jag varit så nervös sedan jag datade min första tjej… Jag har satt ett tufft mål och satt hög press på mig själv genom att kommunicera detta – vet att det tänder mig, men idag var jag orolig. Såg Tore Axelsson bli trea på 9:34, det gick super fort hel tiden, jag som hade tänkt komma ner mot 9:30?
Då man ska vara i call room 20 minuter innan start så får man tänka om med uppvärmningen, började 90 minuter innan start. Joggade 4km i mina nya Göta kläder, körde lite teknik/stretch.. promenerade, var på toa minst 5 gånger.. skakade. 45 minuter innan start byte jag om till lätta skor. Hittade en skön lätt uförslöpa, körde 2 x 60 sekunder, stelt, kantigt, körde en 45sekunders också – då börja det släppa lite.. joggade 5 minuter till. 7km uppvärmning, in i call room – där blev jag tillsagd, linnet på – Hade ju det i handen som vanligt, vill byta precis innan start…
Nåväl – kollar in mina konkurrenter och förbluffas – jag är seedad som nummer 10 av de 17 som springer i A heatet, hur är det möjligt? Pratar lite med en engelsman, 9:03 hade han gjort, puh… Vi vandrar in i tävlingshallen, många svenskar på plats, känns stimulerande. Torr i munnen, matt i benen – hur f.. ska detta gå. Vill köra lite stregringslopp men man får inte vara på banan, trött… Får många glada tillrop, Johan Engholm undrar om jag vill ha mellantider – bara heja säger jag till både honom och Bosse, ordf i Skånes veterancup.
Äntligen start, pang – shit vad de drar på – vill hitta mitt tempo och gör det i princip med en gång, ligger bland de sista men det stör mig inte – jag har en tid jag vill göra, om det går bra ner mot 9:30. Ser att redan efter några varv så ligger många 30-40 meter före mig, helt ok… passerar 1000m på 3:08, 8:e plats och känner mig helt oberörd, idag är jag stark!! Plötsligt märker jag att jag får börja trippa, går om en efter en som har varit för optimistiska – passerar 1500m på 4:42 (en bra tid på 1500m för mig), måste med jämna mellanrum stanna av lite för att jag kommer ikapp, vill inte gå om i kurvorna som lutar rejält… passerar 2000m på 6:18, har ingen koll på min placering men känner att jag borde vara topp 6 nu, det bara flyter på – inte någon negativ känsla eller tanke, bara flow! Passerar en löpare till, har en 7-8 meter framför mig, kommer ikapp honom också och hör då klockan ringa för ledaren, sedan för nummer två och fattar då – shit jag är nummer fyra… går om trean med 200m kvar, springer 4 sekunder snabbare än 4:an på sista 200m, det är mycket. Över mållinjen på 9:28:12, nytt skånskt rekord och bronsmedaljör på VM. Min första individuella VM medalj, får höra av Bosse att det är Skånes första i löpning genom tiderna – det känns stort. En stor anledning till att jag fick bronset var att jag inte hängde på utan gjorde mitt lopp, förvånar mig lite över alla de som drar med i ett hårt tempo och tvingas bryta alt tappar jätte mycket. Vid vår ålder borde man veta..
Nåväl, bronset är mitt, en bra tid – vet knappt hur jag ska hantera känslorna, är så lycklig… Springer runt och tackar och pratar med svenskarna som hejat, de har tydligen skrikit vilken placering jag haft, har inte hört. Har varit i min bubbla, i mitt flow – jag mot klockan i 14 varv, jag mot bronsmedaljen sista varvet. Byter om för nedjogg, kollar när prisutdelningen ska vara, 19:10 – trist då sitter jag på flyget hem.
Ringer Svenne som ska lägga ut på FB, tar med mig telefonen när jag joggar ner – det plingar en del, sms från klubbkompisar som har koll, tack alla! Jens skriver att det är många som grattat på FB, det får jag kolla i natt när jag kommer hem – ska bli kul. Ransheim ringer, HD vill skriva igen, pinsamt men super kul.
Jag har jobbat mycket för detta och har lyckats pricka formen klockrent. Har själv tänkt att viktigaste loppet i vinter är just detta 3 000m lopp, jag ville göra en kanontid. 9:28 är för mig en kanontid. Får ändå känslan att hade jag haft en hare som drog exakt och jag inte behövde springa om löpare så är det möjligt att klippa några sekunder till, 9:24 finns. Låter förmodligen löjligt för en del, 4 sekunder… men när man ligger så närma sin mjölksyratröskel så är 4 sekunder mycket, det är nästan 20 meter…
Några timmar senare på flyget hem
Sitter på planet – bara att skriva detta gör mig skakig igen. Brukar föreläsa en del, pratar om flow – stunder då tiden slutar att gå, när allt bara går av sig själv. De stunderna tror jag vi jagar alla som håller på med idrott, men man får det även i jobbet, när man föreläser, etc. I dag hade jag flow, känner mig upprymd och kommer få en natt igen som jag hade efter 5 000m i Huddinge (svenskt rekord), stort leende och svårt att sova av endorfinkicken… Samtidigt känner man sig tom – har lyckats med målet, måste njuta av stunden, mentalt är man slutkörd efter en dag som denna, samtidigt som man får ny energi av prestationen – visst är det konstigt….
Betyder en del för mig att läsa detta fortsatt, jakten på flow – de är en stor anledning till att jag springer. I nästa nummer av Spring är det årsstatistik, har bl.a pratat med Leandersson – hans reaktion efter 1500m loppet i somras där han satte nytt PB, han kunde inte sova – promenerade runt hela natten… Fan det vi håller på med är helt underbart, eller hur? Gott nytt år alla!
