Dags att summera årets världsmästerskap i friidrott för veteraner, sista dagen var det intressanta resultat på halvmaraton och maraton.
Jag har aldrig varit med på ett friidrotts VM utomhus, bara ett inomhus. Men efter att ha följt våra svenskar så är man mer än sugen, här finns planer för framtiden. Inne VM innehöll terränglöpning vilket var supertrevligt, utomhus har halvmaraton. Så är man löpare bjuds det på fler möjligheter än under ett seniormästerskap.
Jag skrev inför tävlingarna att realistiskt var 20 svenska medaljer, med lite tur och stolpe in upp mot 30 styck. Jag har inte sett alla resultat i dag men vet att i halvmaran och maran så blev det två, tror vi landar på 31 medaljer. Med andra ord – ett starkt mästerskap.
Har roat mig med att titta på hur de prestera på just halvmaraton och maraton på ett VM. Vad man ser är att det är inte lika många som åker långt för att springa dessa distanser, väldigt stor del av de tävlande är från Australien. Men inte desto mindre så är det många resultat som verkligen imponerar.
Om vi börjar med halvmaran för damer:
73 åriga Lavinia från Australien sprang den på 1.41.00, hon vann överlägset K70. Då jag har fått rapporter om att det var varmt och en ganska kraftig vind så är detta alltså en dam som har kapacitet under 1.40, visst är det imponerande.
57 åriga Robyn också från Australien gjorde 1.30.45, ännu grymmare är 53 åriga Sally från NZ som sprang på 1.22.02.
På herrsidan ser man att Kenya även tävlar i veteranmästerskap, i M40 är det tre Kenyaner på pallen, alla tre på 1.11. I klassen M45 Är det Davide från Portugal som vinner på 1.11.42, före just en löpare från Kenya. Mest imponerad blir jag dock över segrarna i M50 och 55, i M50 är det Paul från GB som vinner på 1.12.48, otroligt, eller hur? I M50 sprang vår suveräna Anders Dahl på 1.16.57, Dahl som gjort säkert tre minuter snabbare de senaste åren visar mig att det varit ganska tufft i Perth i dag. Anders blev fyra.
I klassen M55 där vi brukar ha Tore Axelsson som medaljkandidat, han gjorde 1.14.58 (om jag minns rätt) 2014, vinnaren i Perth hade 1.13.42, 55 år gammal, vad säger man? Det var David från Australien.
Maran då?
På damsidan har vi vår suveräna Karin Schön, 54 år ung, läs rapport nedan – hon är femma av alla damer med tiden 3.09.37. Trots denna fina prestation bara tvåa i K50 där danskan Ulla segrade på 3.02.50. Mycket intressant duell i K65 där två damer från Chile och Spanien gör 3.33 och 3.34, wow!
På herrsidan väljer jag att lyfta upp Juan från Spanien, 55 år gammal som vinner M55 på 2.39.02. Vi hade två svenska grabbar i loppet, Kenneth Boman som sprang i M40 och Johan Nordqvist i M45. Johan är medlem i Springklubben och jag hoppas vi ska få en tävlingsrapport inom några dagar.
Karin, hur summerar du ditt maraton?
Det blev ett nytt silver för min del, vilket jag är väldigt glad och nöjd med. Dock lyckades jag inte hålla ihop loppet och spara krafter till slutet, så särskilt den tredje milen var tung. Då blåste det en kraftig motvind plus att solen värmde på bra. Det var många fler än jag som kroknade. Banan var nästan helt platt, så vi underskattade nog hur jobbig den var ändå. Ändå är det häftigt att springa i en ny stad och vi hade en fin vy över Perths skyline.
Danskan som vann W50, Ulla Jacobsen, var nog en av få som var nöjd med sin tid. Hon var sju minuter före mig till slut, jag kom i mål på 3.09.36.
Arrangemanget i sig var lite si och så. Det stod i infon att chipen måste registreras senast 20 min innan start. Det visade sig innebära att en kvinna satt och strök våra namn med en gul penna, medan en man blippade chipet. De började med detta tjugo i sex, vilket förstås gjorde att alla blev stressade och starten blev tjugo minuter försenad. Det blev alltså inte helt optimalt med förberedelserna, tex toabesök.. I startfållan fick jag lära mig att WA inte står för Western Australia, utan för Wait A while av en tjej från Sydney. Hon var inte ett dugg förvånad att det blev så här. Så är det alltid på västkusten, sade hon:).
Loppet i sig fungerade dock bra, kanske lite trångt ibland, då det gick enbart på cykelbanor. Det var vätska var 2,5, så det var mycket bra ordnat. Prisutdelningen blev en seg historia och det tog tre timmar från målgång, innan det blev dags för min klass. Men den som väntar på något gott…
Det blev ytterligare en medalj i dag; ett brons i halvmaraton till Britt Hellsmark från Lidköping.
Till sist – kollade in nya världsrekord under mästerskapet, vad säger ni om det nya rekordet på 5 000 meter i K65, 20.08…wow!
