Löparhybris och gulddiplom

0
89

Jag såg på Facebook att det idag var sex år sedan jag fick mitt första styrketräningsprogram av en sjukgymnast på hälsocentralen. Det var mitt första försök till ett hälsosammare liv i vuxen ålder och av det blev det inget mer än ett fåtal försök att ta mig igenom programmet, som bland annat innehöll axelpress med enkiloshantlar…

Som uppvärmning cyklade jag motionscykel eftersom jag inte kunde tänka mig att springa. Inga träningskläder ägde jag heller, och jag minns att jag hade på mig jeansshorts första gången jag var där. Det visade sig vara lite obekvämt i bensparken.

examensdoja

Sex år senare: Testar examenspresenten som jag fick av Bästis-Åsa, ett par Nike Pegasus, hurra! De gick rätt bra under premiärturen runt Hässelby, längs strandstråk och snygga skogsområden där jag brukar springa vilse när jag är ensam.

Hur som helst. Jag toppade badmästaryrkesformen med att gå utbildningen Lic Träningsinstruktör på the Academy i Bromma för ett par veckor sedan. Sex fullpackade dagar där jag lärde mig så mycket nytt, träffade så roliga människor och hade så kul att jag blev helt utmattad men lyrisk.

Uttrycket ”ju mer jag lär mig, desto mindre vet jag att jag kan” passade bra in här också, kan jag säga. Och eftersom utbildningen innehöll väldigt mycket praktik där vi fick öva på att instruera och ge och få feedback både i rollen som instruktör och på den egna tekniken blev det en spännande känsloblandning hela dagarna. Ibland var man sämst i Sverige på till exempel marklyft eller på att hålla vänster handled rak. Andra gånger hade man fått jobbet som någons personliga instruktör på stört tack vare en entusiastisk attityd. Om man bara pratade lite långsammare även när man får feeling och blir superengagerad…

skolbänken

Här ska nötas skolbänk och styrketräningsteknik.

Den näst sista dagen handlade om konditionsträning och ett av de praktiska momenten var att själv testa högsta möjliga ansträngningsnivå. Om det var en bra uppvärmning inför Nike Women’s 10k samma kväll att springa intervaller runt runt i en liten gruppträningssal (alla löpband, cyklar och andra tillhyggen var redan upptagna) vet jag inte men jag blev ganska bra på att vända tvärt i alla fall.

Eftersom veckan helt och hållet bestod av studier och sömnbrist hade jag inte ägnat loppet mer än kanske en halv tanke. Jag mådde inget vidare heller när jag och Bästis-Åsa med familj åkte in till Kungsan en liten stund före starten. Vi hann mest bara stå i toakö innan det var dags att springa iväg.

Jag hade lite löparhybris när jag anmälde mig för jättelänge sedan och skrev därför att jag siktade på under 50 minuter. Det där gamla 50:21 känns så 2012. Av någon anledning ledde dock detta till att jag placerades i sub 45-startgruppen. Hjälp! Det var bara att pinna på för att inte vara i vägen, och så småningom hitta en plats i ett gäng som höll ett stabilt tempo på strax över 5 min/km hela vägen in i mål.

Nike

30 år av vänskap och vi laddar för att fira med en husmorssemester i Medoc till hösten.

Jag var supernöjd med min tid (50:54) men ännu mera nöjd med att klara mig runt utan att lämna spår av illamående efter mig. Spring inte lopp när ni är dödströtta och illamående redan innan starten, hörni! Åk hem, sov och ät bra mat istället.

Det var visst kalas i Kungsan till sent på natten efteråt, men vi åkte raka vägen hem, sov en stund och sedan var det kursavslutning hela söndagen med bland annat en stor instruktörsuppgift med träningsupplägg och realistiska case, praktiska övningar i intensitetshöjande principer, individuella samtal med kursledarna, trendspaning i träningsbranschen samt diplomutdelning.

Bollnäsmoln

Tillbaka i Bollnäs är jag fullt upptagen med att administrera min högst tillfälliga situation som arbetssökande (en spännande inblick i en många gånger obegriplig värld), drömma trädgårdsdrömmar och sätta in diplom i guldramar för vidare befordran upp på en skrytvägg i min arbetsskrubb. Jag vill ha dem så att jag ser dem och blir påmind om att det är helt okej att inte vara i sitt livs form efter två års konstant maxfart utan vila. Och att halvhjärtat lyftande av enkiloshantlar iklädd jeansshorts kan vara en av inkörsportarna till ett helt nytt yrkesliv så småningom även om man aldrig hade trott det just vid tillfället.

IMG_1273

Skrytvägg med guldramar är det nya ljust och fräscht. Alla borde ha en.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här