Har egentligen aldrig varit något större fan av löpband. Halva grejen med min träning är att få komma ut i naturen, uppleva årstiderna och andas frisk luft. Men ibland är det svårt att få upp farten utomhus – särskilt om man springer ensam utan sparring eller om det är superkallt, halt och moddigt. Då kan faktiskt ett löpbandspass både kännas roligt och varierande. Eftersom det alltid är farten jag vill åt på bandet brukar jag passa på att köra intervallpass de få gånger jag springer inomhus. Långa och lugna pass kan man ju ändå alltid köra utomhus oavsett väder och underlag, dessutom tycker i alla fall jag att det lätt blir lite långtråkigt att nöta många kilometer i samma tempo på band.
Mitt favoritpass på band som jag kört en hel del de senaste veckorna är tusingar. Bästa kombon är om jag kan få till några kilometers lugn uppjogg utomhus på väg till gymet och bandet, sedan köra 6-8 tusingar med kort ståvila på plats och till sist köra nedjoggen utomhus på väg hem. Då känns passet lite roligare och dessutom får man in både fart och frisk luft i en smäll. Det enda lite motiga är att man måste klä på sig, klä av sig, bli dyngblöt, klä på sig igen osv. Och att den ena delen av passet loggas i klockan utomhus medan kvalitetsdelen loggas på löpbandet, så man måste skriva manuell träningsdagbok om man brukar spara allt via klockan. Men det är sånt man får ta i den härliga löparvardan.
