2015 är till ända och mycket skojigt hände. Det var också året jag tränade som aldrig förr och fick betala ett pris för det. Jag levde med inbillningen att jag kan träna hur mycket som helst så länge jag inte blir skadad kommer jag bli bättre. Så var det icke. Fram till augusti var det så, åkte till AXA fjällmaraton starkare än någonsin. Troligen var det en kombination mellan extrem belastning innan dessa lopp, hårda lopp på plats samt att jag skadade mig rätt kraftfullt under veckan som gjorde att säsongen efter AXA aldrig blev något att ha. Förvisso gjorde jag ett bra lopp vid Sälens fjällmaraton, men det var efter rejält med vila dagarna före. Efter Sälen fjällmaran var kroppen helt slutkörd. Jag tuffade dock på, mycket träning, mycket hemma samt mycket på jobbet. Ingen tid för återhämtning eller reflektion. Inte förrän sjukdom på sjukdom började dyka upp samt att jag sprang långsammare än någonsin trots att jag egentligen borde springa hyfsat. Resten av säsongen blev mao skräp.

Säsongen 2015 slutade i Hong Kong, detta med medelmåttiga resultat, men framförallt en riktig skön känsla att säsongen var över.Slutade tävla halvvägs in i långdistansen och försökte njuta av loppet resten, det gick sådär då kramp inte är njutningsbart. Jag hade sedan länge tappat lusten helt, ville inte träna, ville inte tävla. Ville inte ens tänka löpning. Hemma var vi på gång med en större utbyggnad samt en total köksurblåsning. 45 kvadrat som skulle bli nytt eller som nytt. Timme efter timme plöjdes ner i projektet som gick bra framåt. Jag tränade ingenting. Då tänker många, han säger ingenting och kör ändå. Nej i detta fall menar jag 1 pass i veckan. Kände att även om jag slet på bygget växte mitt psyke igen och kroppen återhämtade sig för varje dag. Framåt julhelgen började jag träna lite grann, först varannan dag och efter nyår har jag försök träna varje dag. Försöker söka efter glädjen och struntar i prestationerna. Försöker hålla träningen på en rimlig nivå för att inte hamn i gamla fotspår. Lite högre kvalité och mindre mängd är det jag försöker eftersträva.

Inte bara att träningen börjar komma åter till viss del börjar mitt kök återkomma också. En månad med kaos och matlagning i kallgaraget får räcka. Nu går det i princip laga mat i köket och värmen är igång i nybyggnaden. Självklart lite detaljer kvar, men i det stora hela är jobbet gjort. Känns som det blev riktigt bra tycker jag. Nu finns det plats för familjen att växa på och det finns plats att samsas i köket, samtidigt som vi kan stå och njuta av skogen utanför.


Så jag ser fram mot 2016 löpsäsong med tillförsikt. Eller som vd’n för företaget jag jobbar på brukar säga ”försiktig optimism”. Men innan det är dags för ska ju mycket annat hända.