Vad vore en blogg utan ett inlägg som avverkar dagens klädval. Att bilden ovan egentligen är något som inte dressas idag låtsas vi inte om då jag verkligen känner för att gå ”all out” blogg. Måste ta mina chanser då jag är inne på vecka fyra av fem innan stafettpinnen ska passas vidare. Genom ett inlägg om ”dagens outfit” steppar jag upp en nivå och anammar blogg-identiteten fullt ut. Inte helt olikt min första löprunda med tights som blev startskottet till att långsamt forma min identitet som löpare.
”Vadå, springer du med tights utan shorts över?”
Sitter i soffan tillsammans med mina basketvänner och avverkar alla möjliga ämnen ackompanjerat av NBA-matchen mellan Golden State Warriors och Miami Heat. Vi har diskuterat träningskläder förr och alla är överens om att vi spenderat allt för många timmar med boxer av bomull under basketshorts. Att träna i bara tights känns däremot inte lika självklart för alla kring soffbordet. Det ska kanske tilläggas att jag är den korta i sammanhanget med mina 187 cm medan jag får snegla ett par decimeter uppåt för att etablera ögonkontakt med denna del av vänskapskretsen. Det vore förmodligen både normavvikande och anstötligt om dessa resliga herrar beklädde 150 cm ben i tights.
Bara på ett par år har dock tights blivet allt mer standard då det kommer till motionärens garderob. Ett basplagg som ägs av de flesta. Ett par splitshorts däremot, det känns som att ta steget fullt ut och be alla andra idrotter vid sidan om löpning att faktiskt ”dra åt helvete”. Ett högst naturligt steg för mig då jag tydligt vill göra ett ställningstagande på gymmet. Att påkläda sig i ett par splitshorts talar ett tydligt språk samtidigt som det ger minimalt utrymme att tolka budskapet fel.
”Jag är inte här för att bli större, jag är här för att kunna springa i evigheter.”
