Pannbenspass

Eskil  

Blytungt igår. Behövde ett långpass på 34 km för att fylla veckokvoten. Vaknade upp och konstaterade att vädret inte tänkte göra nåt för att hjälpa mig med det projektet. Övervägde att köra två kortare rundor istället men säga vad man vill om många bäckar små-metoden: nåt långpass blir det inte oavsett hur många bäckar man får ihop. Sköt fram rundan för att ge snöröjarna en chans att få bort det värsta. Klockan två stack jag iväg på fastande mage, och dom första sju kilometrarna gick det hyfsat. Men i Farsta, när jag vände västerut på Magelungsvägen mot Älvsjö, möttes jag av rak polar-motvind och decimetertjock snömodd. Gav upp. Vände frusen och surmulen norrut igen och försökte intala mig själv att ett inställt långpass också är ett långpass. Men det är det ju så klart inte. Den typen av retorik kanske funkar om man är en såsig rocker som Ulf Lundell, men inte om man är mer lagd åt Gunde Svan-hållet.

I höjd med Skogskyrkogården hade jag återhämtat mig lite mentalt och slank in genom muren för att kolla läget. Där inne bland tallarna var det plogat, kyrkvaktmästare kan man lita på, och framför allt så var det mestadels lä. Stålsatte mig och körde rundor där inne på cirka tre km varvet. Packad snö och is som mina dubbar fick bra fäste på. Känseln i fingrar och öron började komma tillbaka. Men benen stumma och stela, fick nöja mig med 30 km in på kontot till slut. Ibland når man inte riktigt ända fram. Snittfarten 5 min/km är väl inget att gräma sig över, jag är väldigt förlåtande mot mig själv när det gäller fart så här dags på året, speciellt såna här dagar. Då får man fokusera på tiden istället, 2,5 timmars löpning på tomma energidepåer kan säkert komma till nytta i framtiden.

Och så imorse: den andra sidan av vintermyntet. En ljuvlig morgonjogg i julkalenderväder som visade vad löpning så här års också kan vara. Sprang förbi Hellasgården där skidspåren såg väldigt inbjudande ut, så nu innan det är dags för kvällslöpningen har jag hunnit smyga in 16 km längdåkning. Den typen av ”aktiv vila” unnar jag mig nu när det är lätt vecka på schemat. Är faktiskt lite sugen på att satsa på Vasaloppet 2020. Goda nyheter för alla löpare i så fall, eftersom det borde garantera barmark under hela nästa vinter.

Söderbysjön. Vinterlöpning kan vara dötråkigt, livsfarligt, snorhalt och alldeles… alldeles underbart!

Med åren blir jag allt mer fientligt inställd till konsumtion, men min satsning i år (Operation Evy Palm) tarvar liksom materiella investeringar såväl som fysiska känns det som. Behöver jag inte nåt som kan mjuka upp mina ständigt slitna påkar? Det billigaste jag kunde hitta var en liten massageboll på Decathlon för 39 kronor. Därmed slår jag med råge Mikael Tisjös Biltemafynd. Dessvärre kan jag nog förlora den matchen på sikt om vi räknar kronor per användning; vad gör man ens med en sån här boll?

Förmodligen en framtida hundleksak.

 Dela på Facebook