Plan D

Anders Kleist  

Denna vår har varit helt ok träningsmässigt, förutom just de tillfällena där jag hade tankar om att jag kanske skulle springa lite snabbare och ta en plats till halvmaratonlaget till Amsterdam. Vid de tillfällena har skiten slagit ut mig. Skit kan vara mycket, men i mitt fall var det först en vad som bråkade och efter det ville fortsätta vara bråkig ett tag. Sedan efter det blev jag väldigt trött i benen efter en tävling jag inte var förberedd på. När benen sedan blivit bra kom ebolan till stan.

ebola

Detta gjorde att plan A (Berlin halvmaraton), plan B (någon annan halvmara under våren) och nu senast plan C (Gbg-varvet) fetsprack. Spricker tre planer sådär kan man inte räkna med att det sja bli något EM. För att göra något skapades snabbt en plan D. Denna sjösattes direkt efter jag suttit hemma vid tv’n och lidit när jag såg EM-platserna ligga helt nakna i Göteborg. Tänkte jag skulle slippa sitta hemma och lida under Stockholm marathon i år också. Med andra ord anmälde jag mig till SM maran. Kan tilläggas att ett par veckor innan Göteborgsvarvet sprang jag post-Berlin bästa pass på en träningstävlings mil med approximativt strax under 31minuter riktigt avslappnat. Då visste jag att formen var på rätt väg. Därför var det irriterande när förkylningen anlände och mitt i gick över till feber ett par dagar. Hade klarat av 14 dagissjukdomar under året, men åkte dit på en femtonde.

Hur ska detta då gå, en spontananmälan till en mara kan verka lite mer än lovligt puckat. Så spontan var den dock inte, utan haft en liten tanke under våren att jag ska springa den. Sedan är steget stort att gå till att verkligen anmäla sig. När jag sedan missat en hel del av nyckelpassen är formen och kapaciteten dunkel, ingen vet vad som väntas av mig, men klart är att lördagen kommer nog bli jobbig och benen kommer bli riktigt ömma. Dock ska det bli rätt kul tycker jag. Nu återstår bara att ta det lugnt och försöka att inte bli för tung eller för seg inför bataljen.

Vad är då målet inför detta. Det är väl att försöka vara med och kämpa om en bronsmedalj, sedan får vi se om jag duger till för det eller inte. Hoppas på en bekväm resa första halvan och sedan börja springa om det. Har fått till några längre pass efter ebolan som ändå varit anständiga, men inga riktiga pass som säger hur kapaciteten är har egentligen klarats av.

Säger som min största idol He-man ”I have the power”!!

 

Så vi synes på lördag.

 

Ps

Mamma du saknas.

 Dela på Facebook