Plus Minus Noll

0
82

R0021068

Alexander Skantzes bok handlar om smaklösa sociala hierarkier. Att hela tiden hamna på plussidan genom att gilla rätt saker, umgås med rätt människor, snöra på rätt skor och ha rätt musiksmak i dyra hörlurar. Det gäller även att distansera sig från allt det som kan uppfattas ge minus vilket gör huvudkaraktären Lars till något av ett praktsvin. Bättre att någon annan är minus så länge du håller dig på plus. Mobba eller bli mobbad. Varken detta forum eller julafton lämpar föga att bekänna storleken av svin vi varit under vår uppväxt. Inte heller vilka svin vi kanske var förra veckan? Reflekterar inte över bokens innehåll tillräckligt ofta men lever dagligen med dess titel.

Sitter med mitt tolvåriga gudbarn i bilen. Egentligen är jag bara gudfader till hennes yngre bror men då jag inte vet vad min flickväns-brors-barn blir till mig så brukar jag även referera till henne som mitt gudbarn. Har hängt med henne till och från sedan hon föddes så kanske är vi bara riktigt bra vänner.

Sitter med min tolvåriga polare i bilen. Jag kör, hon frågar. ”Varför springer du? Du är ju redan smal.” Som den något mer vuxna i vår relation svarar jag som de flesta vuxna gör till barn när de vet att sanningen är fel, jag ljuger. Skapar en monolog som grundar sig i träningens fysiologiska förträfflighet och förmodligen är fullständigt obegriplig för min vän som inte ens hunnit bli tonåring. En sanning men långt ifrån min sanning. Jag väljer bort att berätta att jag vissa morgnar knappt vågar ställa mig på min våg. Att jag alldeles för många dagar ser en kropp i spegeln som jag föraktar oavsett om jag väger 97 kg eller som i morse 77,3 kg. Att jag föredrar revben framför magrutor. Att jag ibland drömmer om att än en gång väga 68 kg och vid tillfälle saknar frågan, ”Oj, är du sjuk”. Att löpning ger mig ett alternativ till självsvält och ro att slappna av.

Om du någon gång har varit ätstörd så är dagar som julafton bitterljuva. Att totalt hämningslöst påbörja sitt energiintag samtidigt som Kalle Anka drar igång. För att sedan upprätthålla en hejdundrande överkonsumtion i cirka åtta timmar kräver sin missbrukare. Det är här någonstans som Skantze kommer in och balanserar upp dagen, plus-minus-noll.

Om ett par timmar svettas jag i en bastu. Jag har då avverkat en lugn uppvärmning, intervall-misshandlat ett löpband, joggat ned och avslutat med lite styrketräning.

Runt 800 kcal på minus-kontot inför skinka och annat jul-grisande. Plus-minus-noll trots att jag garanterat mår illa innan mörkret faller.

God Jul.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här