Ring in det nya och ring ut det gamla

Eskil  

Jag har ju redan summerat 2018 och nu är det dags att blicka framåt. Min satsning inför nästa år inleddes officiellt i måndags; jag har köpt en fickkalender som jag har tänkt använda som träningsdagbok och den råkar starta den 10:e december. Ingen vits att vänta till nyår alltså, lika bra att sätta igång. Tidigare har jag bara antecknat distans för varje dag i ett block som nu börjar få slut på sidor, så det passar bra att byta system. Jag ska notera vilka pass jag kör (tid, fart, distans, intervaller, känsla osv.) men även andra saker som sömn, kost, puls och alternativ träning (yoga, simning, cykling osv).

Min nya träningsdagbok kommer jag fortsättningsvis att referera till som ”min lilla svarta”. Tidigare har jag haft ett gammalt block där jag under några år har skrivit upp distanser; totalt meningslöst egentligen eftersom jag har loggat alla pass med klockan och har den infon på datorn. Men har jag väl fått in en vana så fortsätter jag oavsett hur idiotiskt den är.

Målet då? Jag kommer först och främst att satsa på Stockholm Marathon. Det var mitt roligaste lopp i år och det vore kul att se vad jag kan göra om jag fokuserar lite mer på det och inte bara har det som ett delmål som jag hade nu i år inför Lidingö. På vägen blir det väl en del millopp och andra mindre event som testlopp, framför allt halvmaran Kungsholmen runt som ligger bra i tid.

I juni får jag se om jag sätter upp nya mål för det fortsatta året. Jag är lite sugen på att testa den halva distansen på Ironman i triathlon nån gång i sommar. Jönköping ligger bra till tidsmässigt men den är dyr. Sen vore det  kul att satsa lite på Midnattsloppet i augusti, det har jag bara sprungit från dom bakre leden för länge sen. Åstadsloppets halvmara som jag missade nu i höstas lockar också. Och varför inte en till mara, Växjö kanske? 

En fördel med att ha Stockholm Marathon som huvudmål är att om jag skulle bli sjuk eller skadad (eller ha en dålig dag) så kommer det fler maror under året som jag kan ladda om inför. Visst vore det trist att missa Stockholm men inte lika illa som att missa Lidingö som bara går en gång om året. Dessutom har jag inte ett lika tydligt tidsmål nu, i alla fall inte ett som är lika jämnt och fint som två timmar. Därför kanske det inte blir en lika skitnödig uppladdning med samma press.

Jag kommer att snegla lite på Szalkais 20-veckorsprogram, han har ett som sträcker sig ner till 2.40 på maran. Träningsmängderna för det programmet skrämmer mig inte direkt; det rör sig från 60 till som mest 104 km i veckan. Därför vore det väl fegt av mig att inte sikta på sub 2.40. Szalkai skriver också i sin bok ”Maraton och andra långlopp” att man kan ta sin tid på fem kilometer gånger 9,2 för att få fram en rimlig tid att sikta mot. Jag har aldrig sprungit ett femkilometerslopp men det skulle inte vara en maxprestation heller, så säg att en halvvägspassering på ett millopp kanske har varit lite under 17 minuter. Det innebär i så fall att jag skulle kunna sikta ner mot 2.35. Det låter snabbt i mina öron. Men kan gå. 

Har jag en plan för hur det skulle gå till i så fall? Ja det har jag, och jag kallar den för ”Operation Evy Palm”. Jag ska öka träningsmängden lite, vet inte exakt men jag tänker mig 10-15 mil i veckan, periodiserat med lugna och tunga veckor. Jag ska också ha en tydligare struktur. Jag har tränat varierat i år men passen har varit lite huller om buller utan tydlig plan. Men framförallt handlar det om tre nyckelpunkter som jag hoppas ska göra susen:

* Längre långpass. I år har mina långpass sällan överstigit 25 km eller två timmar. Det är för dåligt. Jag måste upp mot 35-40 km, eller kanske framför allt hålla på i mer än två och en halv timme på mina långa pass.

* Springa genom vintern. Jag brukar trappa ner så här års och förra vinterhalvåret sprang jag i snitt 14 mil i månaden mellan oktober och mars; det var först i april och maj som jag kom upp lite i mängd, runt 36 mil i månaden. Nu laddar jag redan från november och kommer att ha en helt annan mängd i ryggen (eller ja, i benen helst) när jag står på startlinjen nästa år.

* Gruppträning. Jag har varit skeptisk till att springa med andra men har väl ändrat mig på den punkten. Fördelarna med att träna med en klubb är många, det finns en kollektiv kompetens och styrka där som man missar som ensamvarg. Jag har redan intensifierat tränandet med Hammarby och kommer att fortsätta med det.

Där har ni den. Min plan inför 2019. Att bestämma sig är det svåra, att träna är lätt. Och när det finns på pränt går det inte att backa. Några utvalda rader ur ”Nyårsklockan” passar väl bra som avslutning.

 

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten 

mot rymdens norrskenssky och markens snö; 

det gamla året lägger sig att dö . . . 

Ring själaringning öfver land och vatten!

 

Ring in det nya och ring ut det gamla 

i årets första, skälfvande minut. 

Ring lögnens makt från världens gränser ut, 

och ring in sanningens till oss som famla.

 

Ring ut hvad dödsdömdt räknar sina dagar 

och forngestaltningar af split och kif. 

Ring in ett ädlare, ett högre lif 

med bättre syften, mera rena lagar.

 

 Dela på Facebook