Tog säsongsvila på Kap Verde. Lika bra att åka utomlands och få lite rast och vila. Trots att jag anser mig rätt berest så visste jag inte att Kap Verde är ett eget land. 15 små öar utslängda en bit utanför västafrikas kust. Portugiserna hittade hit på 1400-talet och Kap Verde var under många år handelscentrum för slavhandel.
Sju och en halv timmes flygresa var inga större problem. Charter är inte riktigt min grej, men den här gången fick det bli så.
Efter att det hårt 50-årsfirande paret hade blivit utkastade från hotellet blev det också riktigt lugnt och skönt.
Vi bodde på ön Sal. No stress var budskapet överallt. Löpmässigt blev det en runda barfota i strandkanten som var riktig tung. Jag körde också två sexkilometerspass. Startade jag från hotellet och sprang tre kilometer mot flygplatsen så hade jag korsat staden Sankta Maria. Sal är ingen stor ö och förutom en och annan ilsken hund så var det inga större problem.
Det blåste hela tiden från samma håll vilket gjorde att kilometertiderna diffade hyggligt från ut och tillbakavägen.
Men det här skulle bli min säsongsvila innan demontränare Nilensjö lyfter min träning.
Vi åt en hel del. Allinclusive är ibland rätt skönt……men en vecka räcker.
Familjen Grip gjorde också en viktig sak. Havssköldpaddorna är hotade på Kap Verde. När de kläcks under sandytan och kommer upp till ytan sätter de direkt fart mot första bästa ljussken. Innan hotellen kom till öarna så var det alltid månskenet som styrde dem ut i Atlanten. När ljusskenen från hotell och gator börjat lysa upp Kap Verde så sätter för många ungar fart mot land och ni kan själva räkna ut hur det slutar.
Det kändes stort att få en sköldpaddeunge i handen, känna hur den frenetiskt sprattlade och sedan släppa iväg den mot nya äventyr i det väldiga havet. Fattade jag rätt så kan den i bästa fall vara tillbaka om 20-40 år för att själv lägga ägg i sanden. Grymt!
Skapligt grymt var det också att äntligen få flyta på rygg. Jag är en riktig badkruka. Men i 27 procentigt saltvatten kunde till och med jag inte undgå att flyta raklång.
Några citronhajar såg vi inte till. Kidsen följde med en guide ut i det okända blå för att ta en titt på hajarna som kan bli en meter långa. Det kändes inte helt ansvarsfullt.
Att doppa sig i det blåsiga havet när badvakterna hade hissat den röda flaggan kändes också lite ”on the edge”. Men samtidigt rätt häftigt.
Gick det då att vara utan dator och internet en hel vecka? Nja. Som tur var så fick jag låna en laptop i hotellets reception så jag kunde styra upp en del på hemmaplan.
Åtta timmars ivrigt sladdande med fyrhjuling blev också en sorts alternativträning de sista dagarna. Hyggligt roligt.
Väl hemma höll jag på att få panik när jag såg snön. Inget man vill ha dagen innan det nya seedningsloppet på Bråvalla. Snön försvann och det verkar bli hyggligt väder imorgon. Jo, förresten, sträckläste Zlatans bok på flygresan hem. Visst är det mycket ego….men på det stora hela blev jag positivt överraskad. Zlatan är en kämpe.
Det har hänt en del riktigt bra saker här hemma också.
ÅFF spöade allsvenska mästaren Malmö FF och ”Pligg” fick ett perfekt avslut med sitt segermål, eller fortsätter den löpstarke mittfältaren.
Stefan Arvidsson, festivalgeneral för rockfesten Skogsröjet i lilla Rejmyre, har äntligen, efter mycket tjat, fått hit mina gamla hjältar i Magnum. Stort, det också.
