Det finns härliga, och mindre härliga, ord inom löparvärlden.
Flytfart, pers och mysjogg tillhör de först nämnda.
Kräkfart, mjölksyra och maxpuls tillhör däremot den andra kategorin.
Snabbdistans är ett annat mindre härligt ord och det var precis vad som stod på schemat igår. 7,5 km i 4.30-fart för att vara exakt. Ensam en torsdagskväll.
Jag var ändå ganska taggad under den långsamma uppjoggen. Snabbdistans är så brutalt jobbigt på alla vis, men ändå något slags kvitto på hur bra formen egentligen är.
Och den visade sig vara ganska bra! 7.5 km senare visade klockan en snittfart på 4.29, så det gick helt enligt plan. Visst var det jobbigt, men det finns ändå en viss förhoppning om att kunna springa i samma fart 2,5 km till under tävling och därmed klara sub 45. Men vi får se.
Allt känns ju möjligt när man nöjd mysjoggar hemåt igen.
