Stolpe in… Ett inlägg om pannben med lite självironi…

Efter 6 löppass på 4 dagar var planen för veckan att klara målet med min cykelkarriär, tredje passet och nu skulle 30 km rundan klaras av på under 60 minuter. Jobba tre timmar, frukost och sedan kl.09:30 var jag beredd… Nu jäklar. De andra gångerna har jag tagit det ganska lugnt i början för att få till tekniken, nu var jag tvungen att ligga på ganska direkt tänkte jag. Första 12 km är det tre ställen där man tappar tid pga av trafik, sista 18 km bara ett ställe, så det brukar gå klart snabbare i slutet…

Jag drar i väg, det känns i röven efter 400 meter men, inget gnäll – nu kör vi… klockan ger en signal var 5:e km, de ska vara under 10 minuter. Det känns bra, första femma 9,39, och det flyter på bra…det blåser, men i motsats till löpningen så vet jag inte om det är fartvind eller motvind? En cykelkompis har berättat att draget är lika viktigt som att trycka, så jag försöker fokusera på att använda cykelskorna genom att dra…. Trycker på rejält och nästa femma landar på 9,09 – jag har alltså redan 70 sekunder till godo, då andra halvan är enklare börjar jag kalkylera med 57 minuter… känner mig som en cykelkung :) Vid 12,5 km är den känslan borta… jag svänger och fattar, jag har haft medvind… i stället för att ligga i 32 km/h så får jag kämpa som en galning för att hålla 28km/h, det är till och med 25 km/h då och då… Nu är goda råd dyra. Detta ska vara tredje och årets sista pass, målet ska klaras!!! Jag kämpar som attans… har 10,11 på nästa femma, bara 60 sekunder kvar. Vinden blir tuffare och tuffare, jag sliter verkligen – kommer på att jag har förmodligen inte på många år kämpat så mycket mentalt som jag gör just nu, i löpningen kan det vara tufft, men här är det galet… Nästa femma på 10;40 och plötsligt är det bara 20 sekunder kvar. Börjar känna en känsla av att ge upp, får testa en annan gång, detta går inte… Men, jag vet att jag kommer ha 3 km med medvind så jag kämpar på. Låren skriker, röven värker och huvudet krigar… Nästa femma på 10,17, 3 sekunders marginal kvar bara! Nu ger jag allt, jag står upp i perioder, svetten lackar, jag krigar.. måste nästan stanna för en bil, tappar 5-6 sekunder, kollar klockan med 1 km kvar inser att det blir på håret, ställer mig upp och bara trycker, jag skakar i kroppen av syra, känner att jag nästan är så trött så jag vill gråta…. Men ger allt! Klockan piper jag trycker av den, 60 minuter och 3 sekunder….. all energi rinner av mig, på darrande ben klickar jag av pedalerna, leder cykeln till garaget, helt tom…. fan, det bli en tur till…

Passet laddas in i Garmin Connect och jag ser, jag har klickat av klockan sent, jag hade 59 minuter och 59,5 sekunder på rundan!!!! Så jäkla nöjd!

Lärdom, jag vet inte vad cykling ger aerobt för mig som löpare, men det ger jäkligt mycket mentalt… den inställningen jag hade på cykeln i dag, den är värd mycket i ett löplopp. Låren får naturligtvis bra träning, och lite kondition ger det allt… Det är inte kul, men det är fasiken bra… Väldigt glad att det inte har hänt något, två löpavänner har de senaste veckorna fått avbryta, en pga kedjan gick i sönder, ringa efter taxi, en annan efter punktering, jogga hem – hade vanliga skor. Tänk om något händer mitt ute på rundan… usch för materialsporter :)

Annars, ja veckan ska ha 10 löppass, ca 120 km, jag har kommit lite mer än halvvägs. Dessutom kör jag amhävningsstreak, oftast 50-60 styck per dag, efter löppaset. Denna vecka ska jag göra 100 om dagen. Det blir bästa veckan sedan jag började för 36 veckor sedan. Även 120 km blir bästa veckan volymmässigt. Sedan väntar 8 lopp under 17 dagar.. KUL!!