Vad blev resultatet i Stockholm?

0
136

Magasin Spring hade en dialog med ett antal löpare inför Stockholm marathon. Nu följer vi upp dessa och hör hur det gick för de olika löparna, deras reflektioner och lärdomar.

Marcus Schöneich hade en ambition att klara 3 timmar och bli topp 500. Det blev placering 359 med tiden 3.07.38.

Reflektion:

Att kunna ställa sig på startlinjen & veta att man är i såpass bra form att man kan spänna bågen & kunna gå för sub3 – det är få förunnat! Jag hamnar dock väldigt långt bak i C-ledet, något som inte är en fördel men sagt & gjort. Ödmjuk inför detta & vet med mig att jag kommer ta mycket positioner under loppets gång så bara gilla läget.

Startskottet går & jag hamnar i ett väldigt lätt tempo utan att för den delen bli uppstressad. Försöker bara hålla tillbaka allt för att kunna vinna på det ju längre in på racet vi kommer.  Redan här tar jag beslut om att både blötlägga keps samt stanna & dricka vid varje station som är möjlig. Resan börjar väldigt lätt men jag ligger vid 3.15 pacen. Dags att öka.

Börjar pacea in mig själv i 3.00 tempo & det känns bra. Pulsen rusar inte & andningen är kontrollerad. På milen ligger jag 1 minut efter tilltänkt fart & det ska kunna gå att ta ikapp – eller? Loppet fortsätter fint, möter upp otroligt många man känner som hejar & det ger en jäkla boost varje gång det sker.

Lagom till halva så hör jag att jag har en placering topp 600 vilket är kul att höra.

Langning av resorb & gels fungerar utmärkt – dock var det ca 800 meter med ren panik då jag missuppfattade vart langningen skulle stå. Men. Dags att öka? Ligger 1 minut efter 3h pace & behöver göra en negativ split (precis som tanken var)

Men här tar loppet en ny skepnad. Värmen har tagit ut sin rätt. Märker att några km drar ner tempot & då tappas många sekunder. Det är nu jag tar beslutet att slå av. Sub3 får bli en annan gång helt enkelt! Jag ska bara se till att ta ett pb. Sagt & gjort. Har några km som känns riktigt bra & några som känns sämre. Men det är VÄL så ett maraton ska kännas?

Räknar lätt i huvudet att sub 3.10 borde väl gå om jag spelar mina kort väl? Västerbron känns bra och för varje steg jag tar så passerar jag folk som börjat gå samt ha kramp men där är inte jag. Framåt, framåt är det enda mantrat!  Även fast det är tufft så håller benen ett ganska bra tempo och när vi kommer in på 37 km är det ju bara 5 km kvar och jag verkar kunna räkna hem detta eller? Tar rygg på en kille med 2 km kvar & börjar ladda för spurten. Känner mig stark när stadion börjar & lägger på en rush. Då svarar en kille upp med att hänga på, så slår av lite för att ”lura” honom. Med 100 meter kvar så tar vi allt men förlorar spurten. Men vad gör det om hundra år?

Kommer i mål & njuter av ännu ett väl genomfört race där jag kan plinga i PB klockan, en sån dag!

Näst på tur är Frej Ersa Engberg som hade som ambition att fixa en topp 10 placering på SM. Det blev placering 11:a med tiden 2.34.20.

Reflektion:

På förhand så pratas det om värmen och att man ska ha respekt för den. Att man bör gå ut lugnare än planerat, lägg gärna på 10 sekunder extra per kilometer. Men så går startskottet och precis allt det är som bortglömt. Tok-rusning första kilometrarna och vi går för PB!

Sen hinner verkligheten ikapp en och värmen börjar ta ut sin rätt. Jag tog mig i mål men det hade varit en betydligt trevligare resa om jag hade gått ut lite försiktigare. Det hade varit tråkigare förstås, men andra halvan var inte särskilt rolig.

Således tar jag med mig att ta värmen på allvar. Sen vad det innebär, om jag faktiskt drar ner på farten eller ej, återstår att se men jag bör åtminstone ha den i beaktning.

Överlag så är jag supernöjd med loppet, framför allt placeringen givetvis. Jag upplevde att jag under hela loppet plockade placeringar och det sporrades jag av. Lägg därtill en helt otrolig hejaklack – maken på människor jag har runt om mig.

Det var nog det tuffaste loppet jag hittills sprungit men jag är redan nu sugen på att anmäla mig till nästa år. Det är så fantastiskt kul detta!

Kim Andersson hade 2.32 som målbild, det blev2.34.36 och placeringen efter Frej på en fin 12:e plats på SM.

Reflektion:

Jag sa 2.32 när vi pratade senast men det blev några minuter långsammare. Min gissning var nog bra om jag hade sprungit klokt, men det får vi aldrig veta. Nu öppnade jag på tok för hårt. Som Anatoly Dyatlov säger i tv-serien Chernobyl, Not great, not terrible. Lärdomen jag tar med mig även om det är jättekul att springa medan man är pigg och fräsch så ska man inte att man slipper undan notan, plus räntan. Detta är ett så kallat juniorbeteende, men det finns ett talesätt som lyder typ; Skam den som ger sig, men än mer skam till den som lär sig.

Det verkar som om många tog stryk i värmen och jag tror ärligt att jag hade fått en sämre SM placering om vädret varit svalare. Jag är hur som helst tämligen säker på att mitt idoga bastande gett mig lite bättre värmeanpassning inför detta än om jag inte låtit bli att bänka mig på överlaven tre till fyra gånger i veckan det senaste halvåret. Det var säkerligen åtminstone en mental fördel. Jag är väldigt nöjd med min tolfte plats, något att ringa hem till farmor om – men utförandet skulle behöva revideras till näsa gång. Det är inte så kul att göra en kraftig positiv splitt och springa med skam förbi Strandvägen. Avslutningsvis vill jag ge ett stort tack till publiken, som en fellow dalkar skulle säga, Ståpäls!

Elmina Saksi ville hålla sviten med sub 3 timmar men framför allt få en bra placering och maxpoäng i Adidas adizero subelit running tour. Hon var nöjd med placeringen 23 av kvinnor, 15:e på SM och 3:a i K40. Och fick maxpoäng i subelit touren

Reflektion:

Eftersom banan är snabb i början följde jag strömmen och körde på i mitt önskade maratontempo en svalare dag. 4:00, det höll i en mil sedan valde jag att ta in publiken och stämningen istället för att hetsa med tiden. Det var lite gambling att gå ut så fort, det visste jag. Men det är svårt att lära en gammal hund att sitta, det finns mycket att lära och när väderförutsättningarna är bättre så hade jag varit mer seriös och behärskad.

En annan återkommande lärdom är att det här är min fritid och det är viktigt att fylla den med positiv mening. Jag hade så kul under loppet och tacksam över det stora publikstödet. Nu längtar jag redan till nästa maraton!

Lukas Segersten önskade sub 2.30 och en topp 30 placering. Det blev placering 39:e och 31:a på SM med tiden 2.40.40.

Reflektion:

Tiden var långsammare än målet men det var ju väldigt få som sprang på sina bästa tideri värmen. Jag är väldigt nöjd med min placering som är den bästa någonsin i Stockholm, detta trots det urstarka startfältet. Jag tycker det gick bra att springa på puls istället för på fart, det kommer jag göra på varma lopp även i framtiden. Nedkylning med is fungerade också bra så det ska jag försöka få till på flera ställen vid nästa lopp i värme. Sedan, nästa år tror jag att jag skippar att tävla på tisdagen innan loppet, även om det är kul att tävla ska jag nog fokusera och prioritera huvudloppet.

De andra två vi intervjuade var Viktor Zackrisson som ville bli topp 10 på SM i sin debut, han passerade halvvägs på 1.13.49 men bröt sedan. Kristofer Låås hoppades på medalj, det blev en femteplats med 2.25.35

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här