Det är ju otaktiskt att för andra gången i rad referera till epiken. Men det känns rätt i tiden, på något vis.
Det är en klen tröst och en axelryckning ifrån att avfärdas. Men upplevelsen av att springa, är som att vara ute på äventyr. Det ger en känsla av att upptäcka världen.
Gandalf säger ”the world is not in your maps or books. It’s out there”, han pekar, med tung auktoritet, ut genom det runda lilla fönstret. Samtidigt, kan ju sägas, att Akademibokhandeln säger att: ”att läsa är att resa”, så jag ger båda rätt (Gandalf är ju faktiskt inte verklig – honom läser man om).
Att löpa är att vara utomhus, att i verklig mening upptäcka vad det är för väder idag. Man upptäcker hur snön har börjat smälta, eller hur snön precis har lagt sig. Löper man mycket, så kan man från dag till dag, år till år, se världen förändras.
Man lär sig att älska världen oavsett väder.
Kanske förklarar det min rastlöshet när jag har varit inomhus för länge. Kanske förklarar det varför jag älskar löpning så mycket.
Spring varsomhelst, närsomhelst, hursomhelst men gärna framåt.
