Idag möter vi en kille från Finland som bor i Norge, Mikkel Knif.
Mikkel har mailat mig då och då under Springs två år, en kille med starkt fokus och som också fått belöning för sin målmedvetenhet genom en stark resultatutveckling.
Vem är Mikkel Knif?
Jag är 34 år, född och uppväxt i Jakobstad i Finland, bor sedan 1 1/2 år i Sandefjord i Norge.
Som barn och ungdom spontanidrottade jag mycket. Jag åkte skridskor, skidor och pulka men inte moped. Cykeln var mitt viktigaste transportmedel och den enda organiserade idrott jag var med i var fotboll. De allra roligaste, längsta, och mest krävande fotbollsträningarna var dock de som kompisgänget i byn själva drog ihop. Utan annan träning än den snabbdistans baserade träning som jag av någon anledning själv kommit på att genomföra tävlade jag som barn, ungdom och junior i både skidlöpning och kanot. Det var för de idrotterna som vi hade utrustning där hemma.
Löpningen hängde med som en träningsform för alla idrotter, men aldrig som prio ett trots att det ganska säkert var just där som jag hade bäst chans att nå hyfsade resultat.
När spontanidrott och organiserad fotboll vartefter föll bort blev skidlöpning min idrott och jag tävlade där tills våren 2012, då jag fyllde 30 år.
15km fritt var min bästa distans och ett av mina bättre lopp på den distansen räckte till en 53:e plats på Skandinaviska Cupen i Lettland i februari 2011.
Ju mer löpning min träning innehöll ju bättre blev mina resultat i skidspåret. Vartefter kände jag dock att det var löpning som var roligast och jag hade då äntligen identifierat min riktiga idrottspassion.
Dessutom orkade jag inte heller längre med en dyr materialsport där jag gjorde allt själv men tävlade mot proffsklubbar och lag med ekonomiska muskler. Allt utanför skidspåret gjorde mig sliten redan innan jag kom till start i mitt nästa lopp. I en materialsport går det inte att resa med handbagage. Jag jobbade heltid för att dra in pengar och kombinerade det med att planera och genomföra träning, träningsläger, tävlingsresor och tävlingar. Däremellan var jag vaken halva natten för att valla några lite för dåliga skidpar som ändå vart och ett kostade lika mycket som en vecka obetald semester.
Istället för en vallatrailer med ett integrerat rullskidband och ett elektriskt ventilerat vallautrymme hade jag, i min jakt på den allt mer sällsynta snön, en gammal bli som spydde ut alltför mycket CO2 för att jag skulle känna att mitt samvete var rent.
Min bana som löpare började knackigt med många skador. Ändå kände jag mig frisläppt varje gång jag kunde springa, rent av befriad. Det kändes verkligen rätt att släppa alla materiella saker som endast tyngde ner mig. Därför var det aldrig några problem med att hitta motivation till att kämpa för att komma tillbaka starkare än tidigare.
2012 gjordes ett fasciotomi ingrepp medialt i bägge nederbenen.
2013 slet jag med en prolaps i ryggen.
2014 slet jag med en stressfraktur på höger tibia ben.
Allt detta pga för mycket vilja, jag gav inte kroppen tid till att anpassa sig. Och så tränade jag fel. Att träna fel och hårt samtidigt leder till stora problem. Alla skadorna var självorsakade, det vet jag nu.
I den här perioden började jag läsa allt mer ”alternativt” om löpning, om ”gammal” löpning och om löpning i fattiga länder. Vid comebacken efter stressfrakturen återupptog jag aldrig de slitsamma övningarna som spelat en avgörande roll vid mina skador. Numera kör jag minimalt med drillar, hopp, styrketräning eller allmän löpskolning, dvs såna övningar som det varje månad går att läsa om i västerländska tidskrifter om löpning.
Från augusti 2014 har all den tid jag har till träning varit fokuserad på löpning, varierade underlag och varierade farter bygger mig stark. Jag springer och vilar, varje dag. Tåhävningar och solhälsning gör jag dagligen, några minuter uppmjukning före och efter varje löprunda. ”The Kenyan way” om man så vill. Ingenting annat än detta och det funkar för mig. Nu är jag uppe i 25 månader med kontinuerlig löpning, i snitt ungefär 43 mil/månad, mer än någonsin tidigare och det ger resultat.
Sedan hösten 2015 har jag också fått en del mycket uppskattade träningstips av Tore Axelsson.
Jag drivas av att jag är i form, att få känna lätthet i rörelse då jag springer, att få känna ”det här kan jag”. Att springa på nya platser. Att se hur bra jag kan bli, att pressa mina PB:n. Att överraska mig själv. På tävlingsfronten är det bl.a. veteran EM 2017, och veteran VM 2018, men det finns alltid många fina lopp att se fram emot.
Hur har 2016 varit?
2016 har varit mitt bästa år som löpare. 31 tävlingar så långt i år. För några år sedan sålde jag min gamla bil. Nu bor jag i ett mildare klimat än tidigare och åker tåg till 90% av de lopp jag springer. Så långt har gjort PB noteringar på alla distanser som jag sprungit i år.
Här följer mina bästa resultat 2016:
4:14 på 1500m
9:09 på 3000m
16:05 på 5000m
33:43 på 10km landsväg
3:e plats på TrailVarvet under Göteborgsvarvets vecka.
Mottot under träning är ”play it safe” och så har jag insett att den bästa muskelvården är ett välplanerat träningsprogram. Kontinuitet ger mest framgång över tid.
Ambitioner resten av året?
Jag har endast gjort två 3000m lopp i sommar, endast ett i gynnsamma förhållanden. På basis av 4:14 på 1500m i mitten augusti skall jag kunna springa under 9:00 på 3000m om allt, dvs yttre förhållanden, heatet jag springer i och dagsformen, faller på plats samtidigt. Det skall jag försöka få till så fort som möjligt. 5000m under 16:00 är också ett av mina följande delmål.
Du har gått med i Springklubben, varför?
Jag tävlar rätt så ofta i Sverige, det ordnas många fina lopp där. Spring ger en fin överblick över de tävlingarna. Det är många löpare i Sverige som gör fina resultat trots ingen, eller mycket liten, ekonomisk uppbackning. Det är kul att läsa om hur olika de många vägarna till framgång kan se ut.
Det är också kul att läsa om löpning som en idrott och livsstil för alla åldrar, det gör att jag vill fortsätta springa så länge som möjligt, att inte ge upp.
Tävlingar är alltid kul att resa till, det är alltid en bra stämning bland löpare och man träffar många intressanta personer. I Spring får man läsa om dem.
Spring har också presenterat många som gjort löpningen till sitt jobb, på ett eller annat sätt, det är inspirerande att läsa om. Det vore kul att jobba med idrott och hälsa framöver.
Tack Mikkel och stort grattis till ditt fantastiska år. Kul att läsa och se vad kontinuitet och fokus kan ge, du kommer utan problem klara sub 9min. Vill du också läsa om svensk löpning? Klick in här: http://spring.pren.nu/
