I helgen sprang jag ett terränglopp. Terräng är inte samma sak som trail. Utan detta är två vitt skilda saker. Terränglopp är ovanliga i Sverige. Det vi har är typ terräng SM. Sedan finns det massa lopp på El-ljus spår som kallas terräng. Men det är inte vad man menar med terräng på kontinenten. Det är främst på kontinenten som terrängloppen finns och då framförallt perioden november till februari. Innan och efter dessa månader är det väglopp som gäller och under sommarmånaderna banlopp.
När det gäller terräng är ingen bana riktigt den andra lik. Men man kan på ett förenklat sätt säga att i Beneluxländerna och på de brittiska öarna handlar det mycket om att plöja genom lera, Andreas Åhwall hade varit kung på den korta terräng distansen på dessa lopp om han hade kört dem istället för att ligga på läger i Australien. Att det är en jävla lervälling på dessa lopp beror mycket på att det regnar så mycket på dessa platser under vinterhalvåret. I Spanien och Italien är det finare och mer snabblöpta banor som gäller. Jag föredrar dessa länder, där går det att springa rätt fort i terrängen. Men i Beneluxländerna och de brittiska öarna där gäller det att springa som en jävla traktor och plöja sig fram genom banan.
Oturligt nog var det just i ett sådant land vi var och sprang terräng i helgen. Loppet var Abdijdcross i Holland, Klosterterrängen. Loppet gick på ett klosters bakgård vid den tyskagränsen utanför Aachen. Som sig bör övernattade vi en klostercell och klostret hade givetvis sin egen öl som serverades i klosterkällaren.
Vi var ett gäng från spårvägen som åkte ditt och när vi satte oss på planet så anade vi föga att det var Hollands tuffaste terränglopp vi skulle springa. Banan bestod av Lera, sandbackar, stenig grusväg och gräs, vilket snarare liknade en upplöjd åker. Det var helt enkelt bli jobbigt om man så bara joggade längs banan, vilket vi erfor dagen innan när vi provade på just detta.
En av banans mer lätt sprungna delar. Lera! Men här är var det flackt och rätt fast under leran
Själv behöver jag inte säga så mycket om loppet. Jag hatar lera och sand. Att jag sedan inte heller mådde så bra på morgonen innan start och fick ta en spya under uppvärmningen. Gör att jag är rätt nöjd med att jag i alla fall sprang alla de 10,5km som var sträckan för dagen.
Då gjorde de yngre spårvägarna bättre ifrån sig. Ebba låg rikt bra till, bland de bästa européerna, men kroknade på sista varvet. Terräng löps alltid på varvbana. Till skillnad från trail som man springer var som, fast utan karta som orienterarna har. Alexander som är en riktig traktor lyckades plöja sig igenom banan så det vart en fin fåra i leran efter honom. Foitzik tog en näve voltaren och lyckades också ta sig runt med heder i behåll. Junioren Anders som aldrig sprungit riktig terräng fick en chock över hur jävligt det var och Markus som normalt springer 1500m hölls sig med mig i det lunga tempot långt bak i fältet.
Hela gänget efter målgång
Själv säger jag bara jävla lera och ser fram emot nästa terränglopp om två veckor som ska vara en mer fast och slätbana.
"I helgen sprang jag ett terränglopp. Terräng är inte samma sak som trail. Utan detta är två vitt skilda saker. Terränglopp är ovanliga i Sverige. Det vi har är typ terräng SM. Sedan finns det massa lopp på El-ljus spår som kallas terräng."
Snälla, tala om det här för varenda jävla lopparrangör i Sverige. Har sprungit ett terränglopp en gång. UDM i Göteborg, jag kom sexa. Bra lopp, tyvärr på grus. Sedan har jag sprungit en massa värdelösa jävla traillopp där man inte kan varken ta ut steget eller springa förbi folk. Terräng ska vara lite gegga, lite backar, lite väta och massa smuts. Inte en förbaskad sketen jävla rådjursstig mitt ute i ingenstans.
Finns det terränglopp på gräs för motionärer i Europa? Ska man ha en chans som halvkass löpare i Sverige så får man ju vänta tills post35 och satsa på veteranklass i SM.
(Jag är faktiskt lite upprörd på riktigt, jävla skitland!)
Skjuter du inte dig själv lite i foten? Varför ens bemöda sig att anmäla sig till ett "traillopp" om det är så värdelöst? Känns lite bortkastat för min del.
Senad: jag vet! Jag tror varje gång att det ska bli skitkul, och blir besviken varje gång! Blev troligtvis tappad som liten!
Har sprungit terräng-SM i veteranklassen ett antal gånger och inte var det så jäkla mycket terräng. Några exempel: Öland – golfbana. Ånnaboda – två intilliggande fotbollsplaner. Halmstad – slät gräsmatta och grusgångvägar.
När man springer DM är det ju nästan alltid på elljusspår.