Man måste träna på allt!

5
182

Jag har i veckan tänkt mycket på en sak. I fredags fick Sverige en ny 2:19-man. Fredrik Johansson gjorde ett riktigt bra lopp i Dubai och sprang på 2:19.14. Jag såg loppet från första bankett då jag sprang med Fredrik första 25km.

Fredrik hade varit på ett månadslångt läger på hög höjd i sydafrikanska Dullstroom. Han hade tränat riktigt bra och fått in många pass i marafart på den höga höjden. Innan starten i Dubai hade vi bestämt att vi skulle hålla en fart på 3:18 per kilometer. Men under loppet var Fredrik inte riktigt bekväm med det. Han ville hellre ligga runt 3:16. Och så fort jag la mig i 3:18 så gick han upp och stötte så att vi ökade farten. Då Fredrik är en löpare som brukar gå ut rätt lugnt, löpa på sin kapacitet (till skillnad från t.ex. Daniel Woldu), så var detta in indikator att han var i väldigt bra form.

Ingenjör som han är hade han förbrett sig väldigt noga inför loppet och gick efter sin förmåga hela vägen. Tiden 2:19.14 är nästan precis ett snitt på 3:18 per kilometer. Precis som vi sa. Men jag vill hävda att Fredrik, denna dag, hade en kapacitet för att köra i 3:15-3:16 per kilometern och få en sluttid under 2:18. Men det var en sak som hade missats i förberedelserna. En sak som han inte hade tränat på! Jag har tänkt mycket på detta i veckan. Låt mig förklara.

Innan start var det stressigt och läget var oklart. Vi hade inga elitnummerlappar och ville inte gärna ställa oss vid starten 40min innan för att komma långt fram. Som tur var så visste jag vem som var elitansvarig för loppet. Jag spenderade min uppvärmning med att leta efter honom. Jag hittade honom och vi vart lovade att få stå i elitledet med Bekele och grabbarna. Sedan var det att snabbt hitta Fredrik, byta om till tävlingsgrejerna och ta sig till starten. Denna stress medförde att man inte hann slå den där sista drillen innan start. Lätta på trycket. Så när vi radar upp bakom etioperna så är vi båda helt enkelt pissnödiga. Jag lättar lite på trycket dold bakom ett gäng etiopiskor och anstränger mig för att inte ska komma något på benet på hon framför. Sådant är rätt otrevligt. T.ex. Szalkai råkade en gång ut för att någon pissade på hans ben vi starten till NYCM. Han beskriver det som ytterst obehagligt.

Vi startade loppet. Men båda kände att vi var rätt pissnödiga. Jag hoppades på att det skulle släppa för som hare kan jag inte bara stanna och pissa. Vid 7km säger Fredrik till att han nog måste pissa. Vi sänker farten lite. Det blir bättre och vi fortsätter. Efter 9km så går det inte längre. Fredrik säger att vi måste stanna. Vi stannar. Han pissar och jag passar på att göra samma sak. Det hela tar cirka 25s och damklungan med sina harar passerar oss. Vi får accelerera igen och i ryggen på damerna så passerar vi 10k på 33:21. En passering som vi borde gjort på 32:50 med tanke på den farten vi sprang i. Andra milen gick sedan på 32:50.

Det är här har jag menar vi hade missat i förberedelserna. Egentligen så skulle vi styrt upp ett snabbesök i en buske precis innan start. Men det var inte möjligt. Och ibland så är det inte möjligt. Nu vet jag att t.ex. de spanska marathonlöparna tränar på att pissa i farten. Detta är inte helt enkelt. De har visat mig hur det går till och jag har försökt. Men inte lyckats. Vissa kanske har detta naturligt. Men för mig och de flesta andra krävs det alltså gedigen träning för att klara detta. Tekniken är rätt enkel. Men det är det att släppa på medan man springer som man måste träna på. Och det finns sekunder att hämta. Vi tappade nog en halvminut på vårt stopp. Men en mindre fartsänkning hade det tappet nog endast varit 5 sekunder.

Om man ska göra ett bra marathonlopp så gäller det att förbreda sig på allt. Jag har t.ex. hört hur Kjell-Erik Ståhl tränade på att skita för att spar tid under loppet. Men ett sådant stopp tappar man mindre på än ett pisstopp. Man måste vara noga med detaljerna. Nästa harning för mig är Rotterdam Marathon då David Nilsson ska försöka göra under 2:18. David ska inte behöva missa VM-kvalet för att vi måste slå en drill under loppet. Nu gäller det att träna på att pissa i farten. Välj vilken sida och se till att du inte har någon löpare bredvid dig på den sidan. Ta ut den ur byxlinningen och håll den som en slang åt sidan. Släpp på trycket och du får en stråle rakt ut från höften åt sidan. Jag har sett det göras. Jag antar att för damer är det bara att släppa på trycket och låta det rinna efter benet. Det alternativet finns ju också för killar.

Med tanke på att Fredrik fick göra ett stopp till vid 31km som tränaren Curre klockade till 30s. Så kan detta vara skillnaden mellan att bli en 2:19-man och att VM-kvala på 2:17. Ibland måste man träna och förbereda sig på alla möjliga konstiga situationer.

Ullevidubai

Jag och Sveriges nya 2:19-man i Dubai. En kille som jag tycker borde klarat VM-kvalet på sub 2:18

5 KOMMENTARER

  1. Jag tillämpade tekniken att gå baklänges samtidigt som jag pissade under en multisporttävling. Försökte först att gå normalt, men det gjorde bara att flödet slutade. Att gå från baklängesgång till löpning är ett väldigt långt steg, så det bästa är nog att tömma innan start, om man nu inte är en spanjor som kan sina saker :)

  2. Bara att ta med en tom Brämhults-flaska (där bör de flesta få ned den) in i startled och pissa i flaskan vid behov. Skruva åt korken och kasta flaska till en glad funktionär när startskottet gått!

  3. Grymt Ullevi-Fredrik och har-dito för den delen också!
    Jag hävdar att man inte ska behöva kissa under ett lopp om man tömmer ordentligt innan. I startledet på Rom marathon lärde jag mig av en italienare hur man går ner på ena knäet och kissar med överdragströjan som visuellt skydd. Att halvhjärtat urskulda sig med en medelhavsk axelryckning tolkar jag som frivilligt. Bajsa är svårare att gardera sig emot men det borde man göra på under 15 sek då det flödet kan koncentreras mer.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här