Denna vecka präglas av möten med storheter. I helgen fick jag träffa Stjärt-Jan Liefers. En min genrations riktigt stora stjärnor och en idol för många av mina gamla löparkompisar. Platsen var Venlo där jag var för att springa Venloop med David Nilsson. David sprang riktigt bra, 1:04:11. Själv tog jag det lite lungnare. Då loppet mer var ett test emot Rotterdam än ett försök att maxprestera. Första halvan var lätt löpt. Andra halvan var det en tung jävla motvind, vilket gav en förklaring till varför första halvan var lätt löpt. Tappade mycket tid när jag själv inte vile dra i motvinden utan la mig i rygg på andra för att vila. Det gick till och med riktigt långsamt ibland. Men allt korrigerades genom en tempoökning på slutet.
Venloop kan varmt rekommenderas till alla att springa. Jag har nog aldrig varit med om sådant publiktryck. Vissa partier sprang man bara genom ett dån av skrik, tutor och rasslande snurror i loppets vårliga färger. Banan går genom flera små villaområden. Och invånarna har vallfärdat ut på banan och dukat upp till fest i sina trädgårdar. En jävla stämning och ett jävla drag blir det. Synd att vi inte kunde stanna utan var tvungen att snabbt ta oss till Düsseldorf efter målgång.
Men den stora behållningen av helgen var varken Publiken, Davids pers eller att jag fick springa igenom en halvmara utan att det kändes som en enda jävla plåga. Utan det var att vi fick hälsa på Stjärt-Jan. En hjälte bland alla medeldistansare födda i slutet av 70-talet. David fick stora utstående ögon när han såg Stjärt-Jan i dennes partykläder kvällen innan loppet.
Jag fick en gång äran att träna med Stjärt-Jan i Sydafrika vintern 2005. Även om vi bara körde morgonjoggen ihop. Eller började köra morgonjoggen ihop är mer korrekt. Stjärt-Jans morgonjogg bestod oftast av en mil på 33min i stegrande fart och jag orkade aldrig hänga med hela varvet. Sedan körde han intervallerna på kvällen.
Stjärt-Jan foto by Ewound Broeksma
Nu på fredag kommer jag nog bli starstrucked igen. Då ska jag nämligen springa terräng emot Pawel Czapiewski. Pawel har jag aldrig tränat med. Men jag har däremot sett honom träna. Alltid samma upplägg. Varv efter varv runt banan i 3:30-fart per kilometer. Det har alltid känts konstigt att han gjort 1:43 på 800m. Då jag aldrig såg honom springa fort. Men med 1:43 snabbhet i historien och ett malande i 3:30-fart så kommer han säkerligen vara rätt farlig i terrängen.
Pawel är en löpare som många svenskar tittat på och försökt förstå vad medeldistansens hemlighet är:
http://www.all-athletics.com/node/62932
Förhoppningsvis så kan jag kanske kullra ut det på fredag via någon öl med grabben efter loppet. Svårslagen kommer han i all fall bli. Imorgon bär det av till Torun, Polen
Men Svenska rekordet på 5000m då? :)
Lycka till!!