17 mil och 1500 meter

Eskil  

Jag var lite sugen på att köra Gore-tex Winterrun 10 km i lördags, men dom skulle ha 550 kronor för en efteranmälan så det fick vara. Verkade dessutom vara lite jippoaktigt och eftersom jag numera är en seriös idrottsman så tog jag istället pendeln ut till Huddinge där Scandic Indoor Games arrangerades. Det var dags att debutera på ännu en ny distans: 1500 meter. Det är väl ingen match att springa en och en halv kilometer för någon som tränar för maraton? Eller så är det precis det det är, beror väl på hur man ser det.

Panoramabild över Storängshallen. Löparna tyvärr för snabba för att fastna på den.

Någon toppning av formen var det inte tal om; på träningsschemat hade jag en tung vecka (17 mil) så loppet fick klämmas in mellan lördagens intervaller och söndagens långpass (eller 30 km nedjogg om man så vill), vilket innebar att jag helt enkelt sprang hem via en liten omväg (Huddinge-Bredäng-Södermalm-Sickla). Här måste jag återigen tipsa om kartan över sopsaltade stråk i Stockholms län, räddningen i vinter:

Dom flesta anmälda var snabbare än jag, men jag hade förhoppningar om att hitta en passande rygg att suga tag i. Nu blev det inte så, jag fick ligga och dra i det tredje heatet, dock hjälpt av flås i nacken. Det räckte till 4.35, plats 14 av 19. Kan förbättras.

Nästa tävlingstillfälle inomhus ser ut att bli Hammarbyspelen 9-10 februari. Den helgen ligger på en lugn träningsvecka (ca 11 mil) så jag hoppas på piggare ben och snabbare tider. Nu har jag i alla fall provat på både 3000 m och 1500 m, SAMT den torra inomhusluften och Darth Vader-andningen som den leder till: jag blir som en astmatiker av inomhuslöpning. Efterlyser en vätskekontroll längs med banan på såna här tävlingar. Kanske kan springa med camelback annars?

 Dela på Facebook