Summering januari

Emil H  

Januari har på många sätt varit mitt livs bästa träningsmånad: stor träningsmängd, mycket motivation och inga skador eller jobbiga sjukdomar (räknar bort några dagars lättare förkylning).
Jag har faktiskt joggat ihop 44 mil på ungefär lika många timmar. Det är jag nöjd med och tycker faktiskt det är något att vara stolt över.

I och med att jag inte har några större krämpor, varken fysiskt eller psykiskt, tolkar jag det som att jag ligger på rätt sida gränsen trots en stor träningsmängd. Jag tränade nog ungefär lika många minuter i januari än vad jag gjorde som mest inför Ironman 2016 då det i perioder kändes som att jag knappt gjorde annat. Så känns det inte nu trots att jag tydligen snittar omkring 1.5 timmes löpning om dagen. Att basera träningen på morgonjoggar is the shit.

Såhär har träningen sett ut i antal:
6×10 km: 1
20-25 km: 4
12-15 km: 4
Omkring 10 km: 19
5 – 7 km: 13
Under 5 km: 2

Av dessa 43 pass är kanske 38-40 placerade i pulszon hög 2. Jag är lite oense med mätningen men oftast ligger snittet på 145-155, vilket baserat på min maxpuls en bit ovanför 200 ger en låg puls och bekväm näsandning. Andas enbart med näsan kan jag förvisso även i puls kring 170 hyfsat långa sträckor  utan att må dåligt…

Resterande pass med hög puls står i tydlig korrelation med sällskap av Ronny. Det går fortare när han är med och när vi dessutom sprungit i djup, lös snö på sörmlandsled behövs ingen vidare fart för att pulsen ska vara hög. Några snabba kilometer också men absolut inga normala intervaller.

Jag har således skrynklat ihop och kastat bort träningsprogrammet jag hade planerat att följa sen i somras. Det programmet hittade jag på Vasaloppets sida men var alldeles för intensivt för mig, iallafall just nu; Jag vill ha skadefri distans, inte fart med stor skaderisk. Många av mina träningskompisar kör korta, snabba intervaller på bana i överfart nån gång ibland. När jag kör bana har det varit lugn barfotalöpning. Jag tror jag vinner på det i längden även om våra träningsmål är olika.

Februari då?
Ja, vi får se. 9e februari är det tävling, Wintertrailrun, 12 km i vad som verkar bli snötyngd skog. Oerhört jobbigt. Jag har i nuläget svårt att se mig gå absolut max där,  men tävling är alltid tävling så jag litar på att motivationen dyker upp. Hur man än springer den bansträckningen blir det jobbigt.

Jag tror inte jag kommer ha en rimlig chans att nå samma snittdistans som i januari men ett par mål är:
× Nöjd med insatsen på WinterTrail
x fortsätta min runstreak (minst 5 km/dag)
x Minst ett pass över 30 km.
x Skadefri
Når jag dit är jag klart nöjd och kan gå in mot mars med kanske lite fartlek i några pass.

Vi får se.

Bjuder på en bild från ett av långpassen ihop med Ronny.  En något märklig skylt vi sprang på ute i skogen.  Lägg även märke till hur många klädmode-missar man kan lyckas med under samma träningspass.

 Dela på Facebook