Nu vet Johan att han är en maratonlöpare

Intervjuer  

Igår fick vi årets bästa svenska maratontid. Här får ni en kort intervju med löparen Johan Larsson. En längre kommer i nästa nummer av Spring, är ni inte prenumeranter så har vi ett julerbjudande, till dig eller till någon vän som bästa julklappen, se här: 

Seger i Pisa Marathon

God morgon Johan, hur känns det idag?

Jag är trött, flyget var sent så kom hem sent, fylld av endorfiner så var det svårt att sova, så kom väl till ro vid 02.00 i natt. Det är sent för mig.

Har du varit ute och morgonjoggat, haha?

Haha, nej, ska sova några timmar till, sedan blir det lite vattenlöpning och bastu. Har semester idag så ska ta det väldigt lugnt.

Hur känns det i benen?

Det kändes bra under loppet, men 15 minuter efter när jag ståt still etc då började det bli stelt. Idag känns det som om jag skulle behöva en rullator, haha… Låren är väldigt stela..

Hur känns det i huvudet?

Mycket bra, jag är otroligt nöjd, jag gjorde allt vad jag kunde, kunde inte sprungit någon sekund snabbare i går. Visst var målet sub 2.16, men förutsättningarna var inte så bra. Coach Daniel gav mig 5 av 5 möjliga i betyg, viktigt för mig, haha…

Hur är Pisa Marathon om man vill springa fort?

Det är inget elitlopp, man fick inte ha egen lagning, det satte ut flaskorna på ett bord bara, flera gånger fick jag stanna till för att ta min flaska, man tappar flytet. Vd 35 km stod en dam i vägen så då missade jag min flaska helt. Sedan är det ganska många höjdmeter, bland annat flera viadukter men ganska branta lutningar. Dessutom hade vi otur med vinden. Så ett väldigt trevligt lopp, men inget lopp att fokusera på om man ska göra en bra tid.

Berätta kort om loppet?

Jag var taggad, hade inspirerats en del av Valencia rapporterna, fyllde på som attans med socker, etc som jag läste om. Första maran, lite oro finns, men generellt – jag kände mig stark. Gick ut ganska lugnt, tog vätska var 5:e km fokuserade på mitt lopp och hamnade snabbt i det tempot som min kropp springer avspänt i. Hade det varit platt och ingen vind tror jag att de flesta km hade varit ganska exakta, nu blev det lite spridning på grund av yttre förhållanden. Allt kände riktigt bra till 29 km då det vände från havet upp mot staden igen, lätt motlut och motvind. Jag var stark men kunde inte hålla tiderna som jag ville. Där var det jobbigt mentalt. Men när jag kom upp i stan igen, fick lä och platt kunde jag öka farten igen, så sista 3km hade jag flow igen.

Jag tror att du hade gjort under 2.15 om du sprungit i Valencia, vad tror du själv?

Jag gillar när det är grisiga förhållanden, men visst med en platt bana, bra langning, ingen vind , sällskap, så hade det gått fortare.  Men jag är superglad och nöjd, nu är jag en maratonlöpare och jag vet att det är det jag ska satsa på.

Tack Johan!!!

 Dela på Facebook