Adventsljus

Eskil  

Ibland måste man lirka lite med vädret. Speciellt så här års. Det går inte att sitta inne och vänta på att det spricker upp, man måste ut för att motivera vädret att bättra sig. Det krävs två för att dansa tango osv. Nu spelar visserligen inte vädret så stor roll för mig, jag kommer allt ut ändå, men lite solsken på nästippen kan ju förgylla en löprunda på vintern. Det enda jag har svårt för är när det är halkigt och fötterna inte får fäste, då gör jag hellre nåt annat än springer. Men än så länge är det barmark i den kungliga huvudstaden och i går morse gjorde jag en liten adventsutflykt.

Tog 873:an från Gullmarsplan till Nyfors. Klev av bussen efter en halvtimme och tog ett varv runt sjön Tyresö-Flaten. Sprang fel och irrade lite men vad gör det när solen kikar fram och dimman ligger som ett nattlinne över skog och mark. Kollade in Långsjön lite snabbt innan jag började springa tillbaka norrut. Valde bort det givna alternativet att följa Sörmlandsleden eftersom jag har sprungit den några gånger. Hade istället spanat in en väldigt rak och asfalterad cykelbana in mot Bollmora och Tyresö centrum. Trist val så här i efterhand men nya, otrampade vägar kan ofta trumfa ut gamla godingar, så är det bara. Sen tunneln under Tyresövägen bara och vips var man hemma i Nackareservatet igen, på mjuka välkända stigar. Bland alla tallarna. 

Och så det där ljuset. Alltså vad är det med det där ljuset? När solen knappt kommer över horisonten och står så lågt att till och med dom minsta småstenarna på vägen kastar skugga. Meningen med livet bor i detta ljus. Det har med lutningen på jordaxeln att göra va? Eller är det för att solen är så sällsynt på vintern? Sånt ljus har dom inte utomlands i alla fall. Nordic light.

Apropå utomlands sprang jag förbi bibblan i Sickla på vägen hem och lånade lite reselitteratur. Jag skissar på ett träningsläger efter nyår. Alltid kul att bläddra och reka och tänka på olika ställen. Till och med roligare än själva resan. Kan mycket väl sluta med att jag stannar kvar i hemmets lugna vrå. 

”Vilka entusiaster”, tänkte jag som själv bara var ute och sprang en liten halvmara innan frukost.

På väg hem mot denna vrå stannade jag sen till och kollade lite på dom som sprang Hammarby Alpin Marathon; en dryg mara, 22 varv upp och ner för Hammarbybacken. Det såg tungt ut. Själv hade jag bara fått ihop en halvmara. Men jag hade fått uppleva ljuset i alla fall. Hoppas att dom som tävlade också hade fått det. För nu kom regnet. Vädret tyckte att jag var klar för dagen. Kunde inte annat än hålla med.

Det pågår en inre kamp mellan min klimatångest och min reslust. Jag lär få anledning att återkomma till ämnet i nåt som är längre än en bildtext.

 Dela på Facebook