Examen

B-G  

Klockan är 01.30, jag har sprungit maraton. Innebär att energidryck, koffein, etc. Jag dricker inte kaffe eller använder koffein annars – resultatet, pigg som en lärka nu? Lika bra att skriva av sig…

Många har följt mitt bloggande de sista 2 veckorna, klart jag måste redogöra för själva examen. Skulle det fungera? 18 dagar i Valencia med 300 km, varav 160 km veckan innan loppet? Sannolikheten var inte så stor kanske, men undan för undan så märkte jag precis som året innan att strategin håller. Jag var god för en halvmara på cirka 1.24 för några veckor sedan, nu skulle jag hålla det tempot i en hel mara.

Min senaste uppdatering då hade jag kört mitt sista tuffa pass, det var torsdag. Fredagen – 8km lugn i 5:20 tempo, på kvällen kom många av mina Götavänner ner. Det gav energi, jag fick en riktigt kick av att träffa alla, prata tider, målsättningar, upplägg, etc. Lördag morgon blev det 9 km med en del stegringslopp och sedan mässan. Fjärde gången jag är där, det går inte att inte bli inspirerad och motiverad – målrakan är magisk.. fantasierna flödar i väg, kalkylerna snurrar i huvudet :)

Inspirerad av Mattias story i Spring #5 så var det mycket ätande under dagen, ovanligt mycket. Mådde nästan illa på kvällen…

Sov hyfsat bra, men på morgonen blev det ett problem – jag fick aldrig i gång magen. Försökte och försökte – men när jag ställde mig på startlinjen var det med fylld magen, gissa om jag var orolig? Jag hade ett orosmoment till, jag startade i gruppen 2.50-2.59, jag visset att det skulle bli trångt, att jag skulle tappa tid. Men lovade mig själv, stressa inte. Planen var att ha 1.23.50 halvvägs och 2.47.40 i mål, helst 2.47.39 :)

Starten gick, jag hade gått in i fållan tidigare än jag brukar och kom i väg hyfsat, 4.15 på första km. 4.02 på andra, sedan började man kunna springa avslappnat och fokusera på sin egen löpning. Jag noterade att jag hade tappat en del, min GPS visade km markeringar 150 meter innan jag kom fram. Lite jobbigt, hade jag sprungit så mycket sick sack eller var det fel på markeringarna?  Jag valde att kolla min GPS första halvan av loppet men gick sedan över till km skyltarna, då skiljde det 200 meter. Första 5km var enligt officiella tiden 20,11 – klar bättre än året innan då jag hade 21.00. sedan följde:

19,50

19,53

20km har jag inte i officiell men enligt min klocka cirka 19,45.

Halvvägs 1.23,51, med andra ord – 1 sekund efter planen. Jag hade alltså sprungit halva loppet snabbare än jag hade klarat en halvmara på bara för några veckor sedan, och det kändes ruskigt lätt.  Det var många svenskar, jag pratade med ett helt gäng längs med banan, positiv stämning som attans. Det gav energi…

Jag fortsatt att ha flow, 20-25 på cirka 19,45. Vid 26 km fick jag syn på en svensk tjej, sprang i kapp henne, pratade lite om mål, hur det kändes, etc… Omedvetet ökade farten något, min snabbaste km var mellan 27 och 28, 3.48 tempo. 5:an gick på 19.30, så den milen på 39.15 – kanske var det där jag la grunden till de problem som kom senare? Men jag var fräsch. Fick springa och bromsa mig själv och verkligen fokusera. Ingen ökning innan 37 km var planen. Vid 30m hade jag 1.58.53 officiell tid, på 67 sekunder till godo på 4 minuters tempot… Det började nu bli lite varmare, stundtals kände jag att jag fick slita men det var ju bara 12km kvar, hur svårt kan det vara? Nästa 5km på 20.01, ajdå – ingen 5km över 20 minuter var planen. Jag fick nu släppa tjejen och det började bli tunnelseende – men jag hade lite koll på läget och jag hade ju krafter kvar till en spurt, så 2.47.40 fanns fortsatt kvar. Sedan kom det, 4.01, 4,02, 4,02.. jag slet som attans, det fungerade, men fasiken, kände  jag får vara nöjd med 2.47,59. Just det.. huvudet ville, benen var hyfsat fräscha men energin var helt borta, vilka jäkla mantra jag än tog till så ville inte kroppen inte längre. 4km kvar, blir man störd, eller? Mellan 38-39, 4.11, sedan mellan 39-40,  4,22 – tack och hej! Nu var det PB som gällde, 2.48.20, men då var jag tvungen att öka. Hur lätt är det? 20.38 på den 5:an. 2.39.32 vid 40km, dvs jag var under 4min/km men det gick inte fort längre. De sista 2km är ett töcken, Grip och Johan stod vid 800 meter kvar, de undrade om jag skulle komma i mål :)  Enligt officiell tid var det 4.22 tempo sista 2,2km. Jag var så medveten så jag kollade klockan när jag hade 42200 meter på min GPS 2.47.59 – men jag hade långt kvar då. Det blev 2.49,07. Besviken, lite frustrerad men som vanligt på en mara så är man nöjd att man är i mål. Såg Josef och Neil, gick fram och pratade med dem, 2.30,25 och 2,35,30, wow! De berättade om Hannas lopp. Plötsligt kändes det löjligt att vara besviken – vilken dag…. Vi var många svenskar, jag träffade många – alla grymt positiva, många PB, en del stolpe ut också. Men hela arrangemanget är så fantastisk bra så man blir glad över att vara där. Såg sedan Jonas Leandersson tid, jisses….

Min tid räckte till placering 707 av 22 000 startande, ser ju ganska bra ut trots allt.

På kvällen var kroppen bra, lite stel i låren men förmodligen har jag aldrig varit så fräsch efter en mara som jag var då. Det var soppatorsk som satte stopp för mina planer. Bitter? Nej. Revanschsugen? Ja! Jag är ingen maratonlöpare, men jag ska minsann testa nästa år igen. Då kommer jag seedas in i boxen 2.40-2.49, jag kommer spara 30 sekunder på det, 1.23.20 halvvägs… allt kan hända :) Så känns det nu, men får se.. Det finns ett liv sidan om också…

Jag har fått mycket respons på bloggandet mot Valencia många uppskattar att läsa om träningen. Ska försöka bli bättre på kontinuitet. Det blir några lugna veckor nu, men runstreaken fortsätter, dag 667 senare  dag. Nästa mål blir Inne SM första helgen i mars,  ska  se om jag kan få fart på kroppen igen, det var tre år sedan senast….

Tack för supporten på plats och via sociala medier.

 Dela på Facebook