Vår sjunde kategori, idag får ni det lopp som blev nominerat och sedan framröstat som årets lopp 2021, SM i Terränglöpning i Höganäs:
Nomineringen löd:
Kanske årets största snackis – hinder och vattenpassager blev högre och djupare ju närmare tävlingsdagen vi kom. Mästerskapet bjöd på bra väder, en kreativ bana och en annorlunda inramning.
Berätta lite om tävlingen.
Som artikelförfattare är det ju enkelt att intervjua sig själv. Vi fick beskedet av förbundet 18 månader innan mästerskapet och sedan var det ett ganska intensivt arbete med att få ihop det. Jag hade två dedikerade medlemmar som ansvarade för banan, men allt annat gjordes med en minimal projektgrupp. Det var dock ett fantastiskt bra samarbete med flygklubben och golfklubben, och kommunen ställde upp superfint. Efter att ha sett banan i Danmark på terräng-VM fanns det en tanke om att få till något spektakulärt, vårt vattenhinder. Det var kul att det blev en snackis i många olika kanaler. Att tävlande tog sig tid att ringa mig och fråga om det är lönt att åka ner då de hört om höga vallar och djupa hinder var kul.
Sedan hade vi det tufft innan själva tävlingen, vi hade ett motionslopp på fredagen, det var storm och nederbörd och det mesta vi hade gjort fick vi göra om sedan på lördagsmorgonen. Men helgen bjöd sedan på härligt väder och många sköna minnen.
Vad minns du främst från tävlingen?
Det var väldigt häftigt att se fighterna där löparna tog ut allt, och efter målbågen låg det ofta många helt utslagna löpare. Jag gillar och blir inspirerad av att man tänjer på gränserna och verkligen ger allt, det är ett stort minne. En tuff bana och tuffa startfält i många klasser. Sedan att på avstånd se publiken springa mellan kullen och vattenhindret, det är en bild som lever kvar – det var som att se en golfpublik följa sina spelare från hål till hål. Jäkligt häftigt.
Vad är du mest stolt över?
Egentligen att vi löste det på ideell basis. Det var totalt 100 funktionärer under tre dagar, att de kom dit, att de engagerade sig och löste de problem som dök upp. Vi hade ju strul med elförsörjningen vilket var en stor prövning mentalt, stundtals ville man mest försvinna, men allt löste sig till slut.
Vilka erfarenheter tar du med dig?
Vi ville ju skapa ett SM 2.0, med både föreläsning och motionslopp. Det tar tid att ändra beteenden, men jag tror tanken är rätt. Sedan måste man när det finns risk för dåligt väder vid utomhuslopp på hösten fundera på hur man löser det för alla som inte springer. Jag har ju varit på flera terräng-SM själv, och risken är att de tävlande är på banan medan övriga sitter i bilar eller bussar. Vi hade ju tur, men trots solen var det ganska kyligt. Sedan är det superbra att det görs webbsändningar, där borde vi centralt bygga kompetens och nätverk som kan cirkulera för att ge tittarna bästa möjliga upplevelse. Jag har kollat på en del svenska sändningar och det finns mycket att göra. Till sist: det är ett gigantiskt arbete att göra ideellt på kvällar och ledig tid, framför allt att hitta pengar och få det att gå ihop ekonomiskt.
Övriga nominerade i kategorin var VSM i Löttorp och Sylvesterloppet i Göteborg.
