”Du Titti?”
”Ja?”
”Det här med att du springer runt i mörkret klädd i helsvarta kläder och rånarluva, ska vi prata lite om det kanske?”
”Baklava menar du.”
”Va?”
”Ja, det heter baklava.”
”Nej, det heter inte baklava. Det heter balaclava. Baklava är ett turkiskt bakverk. Jag antar att du inte springer runt med det på huvudet, eller?”
”Nä…
”Hur som helst. Du tycker inte att det verkar lite suspekt att springa runt sådär i ett område som drabbats av inbrott”?
”Men jag gör ju bara det när det är riktigt kallt. Och mörkt.”
”Precis. Det kanske kan verka lite…skumt…?”
”Men jag är ju helt ofarlig! Och superärlig. Jag har inte ens snattat en enda gång i hela mitt liv!”
”Ja, men det kan ju inte de veta.”
”Nej, det klart. Det är därför jag brukar vinka.”
”Vinka?”
”Ja, till dem som jag möter. Jag brukar liksom vinka och le, så att de ska fatta att jag inte är någon inbrottstjuv.”
”Men de ser väl inte att du ler under den där masken?”
”Nej, de gör väl inte det.”
”Och dem brukar väl inte vinka tillbaka?”
”Nej, de gör ju inte det.”
”Precis”.
”Men du, om jag tar på mig reflexvästen också? Då syns jag ju bättre liksom. Och inbrottstjuvar vill ju inte synas.”
”Mmm….jättebra idé. Verkligen…”.
”Toppen! Då är vi överens! Nu drar jag ut, ses om en timme. Tjingeling!”
