Att läsa om bloggkollegorna Emil och Eskils som loggar mil efter mil i vintersverige gör att man känner sig vek när jag själv har endast sprungit sex km ute senaste tre veckorna. Skithalka och snö gör det bara oerhört oinspirerande, just att inte ha fäste är nog det jag tycker är värst.Brukar inte gnälla över vädret och då jag tidigare varit cyklist är löpningen rena drömmen egentligen då det är betydligt lättare att hålla sig varm om händerna och fossingarna.
Istället för utelöpning har det blivit desto mer tid i lilla Kenya aka gymmet i garaget. Spinning blandat med löpband har fyllt träningen och det har fungerat bra men suget efter torra vägar och fäste har redan nu första februari nått slagit i topp.
Träningen rullar på bra men det är ett evigt tricksande, masserade, stretchande för att hålla kroppen intakt till nästa pass. Som en del i detta införhandlades idag en massagerulle från Biltema, 129 spänn kändes som ett klipp men låter det vara osagt tills den fått bekänna färg.
Något som är väldigt upplyftande i vädermisären/vintersmockan är iallafall att säsongen är inte så långt borta som man kan tro och debuten är ju bara någon månad bort så dags att få lite fart i benen igen.
Bara bita ihop nu någon månad till sen släpper vintern eller?
