Går in på tredje veckan sedan jag startade träningsprogrammet med demoncoachen BG. Att säga att träningsprogrammet har gett mig en push i träningen är ingen överdrift, snarare än underdrift. Känns som jag tänker väldigt mycket mer på träning och att få till passen mellan olika jobb och andra åtaganden än vad jag gjorde förut. Inte besatt kanske, men väldigt fokuserad. Känns som en riktig lyx att för första gången ha en tränare.
Sammanfattningsvis går långpassen/återhämtningspassen för fort och kvalitetspassen för sakta. Det är jävligt frustrerande att inte uppnå de tider som BG satt på kvalitetspassen.
Frustrerande och sporrande. Jag ska fan ta mig dit.
Åtta pass i veckan blev det förra veckan. Eftersom jag hade en vilodag med massage så betydde det två dagar med dubbelpass. De känns på något sätt enkla. Efter ett längre pass runt lunch så har jag inga problem att dra ett pass till på kvällen. Förra veckan fick jag till och med hejda mig, annars hade det blivit fyra dubbelpass och totalt tio pass. Besatt – nä…
Kroppen och benen verkar än så länge palla med den ökade belastningen. Visst har jag fått ont på nya ställen, men hittills har det släppt efter någon dag. Nu har jag till exempel lite smärta på ovansidan av högerfoten???
En helt ny form av tröskelpass är ett av passen jag misslyckades något på förra veckan. Det handlade om att först köra 6 km i 5 min/km, sedan öka till 4 min/km i 5 km och sedan avsluta med 4 km i 5 min/km. Allting utan att stanna förstås.
De första 6 km gick något för snabbt och på den snabba femman lyckades jag inte klämma mig ned mot 4 min/km. Det blev 4.12-4.18 istället…….
Den här veckan har jag ett liknande pass där jag totalt ska springa 17 km fördelat på: 4 km i 5 min/km, sedan 4 km i 4 min/tempo, lugnt i 2 km, 4 km till i 4min tempo, lugnt i 3 km.
Det ska bli spännande….men besatt…nä.
Vet inte om rockaren Marilyn Manson är besatt. Men satan vilken musik han gör. Den nya singeln är bara bäst….inte minst att använda på högsta volym för att stå ut med löpbandet.
