0,00 SEK

Du har inga produkter i varukorgen.

Hem Aktuellt Dagens medlem...

Dagens medlem…

Idag får ni en lång intervju med en ny utvald medlem i klubben, en medlem som dessutom ska börja blogga på springlfa.se, Anders Herrmann

anders herrmann
anders herrmann

Anders är en otroligt duktig veteranlöpare som jag träffat många gånger, en fyndig kille med en vass penna. När jag drog i gång Magasin Spring för två år sedan kontaktade jag Anders och han avslutade sedan varje utgåva med en krönika, den springande punkten. Nu vill vi ge alla våra medlemmar mer springande punkter och ger er därför med start nästa vecka Anders som bloggare på springlfa.se. KUL!

Vem är Anders Herrmann?

Jag är naturproduktskemiforskaren som efter tio år i matchen bytte molekylerna och växterna mot människan och hennes huvudbryderier. Läser sista året på psykologprogrammet och försörjer mig som tränare, både på Friskis & Svettis och som personlig tränare inom det egna företaget. Är mer eller mindre besatt av kaffe, friidrott och fjällen. Staden jag bor i (ett platt Uppsala) lämpar sig mycket bra gällande två av dessa – många mysiga caféer och fina träningsmöjligheter, särskilt nu när vi snart har en egen inomhushall. Annars är jag väl mest som alla andra – spelar gitarr bara när jag vill imponera på tjejer och läser Game of Thrones-böckerna flera gånger om.

Vem är löparen Anders Herrmann?

Jag gav medeldistansen är halvhjärtad chans när jag var 15-17 år men en kombination av benhinneinflammation och popstjärnedrömmar förde mig ned i gymmet och fitnessvärlden i tio år. Återinförde löpningen i träningsrutinen under de fria doktorandåren. Efter att ha sprungit bort en hel del av byggarkilona gav jag vid trettio års ålder löpningen en seriös chans, nu med fokus på bana och främst 3-10 000m. Upptäckte att jag trots allt hade en viss talang att svara på konditionsträning då jag gick från strax under 40 till 32.53 på milen med tre års träning. Dessvärre har jag liksom fastnat på den nivån i tio år, mycket på grund av att jag också har en talang för att dra på mig skador. En stor dos överrörlighet gör mig sårbar för överbelastningsskador vilket medför att jag inte kan öka träningsdoser så pass mycket som det förmodligen skulle krävas för att ta mig upp en nivå rent kapacitetsmässigt. Jag har dock landat i att vara nöjd med att kunna göra samma tider som jag gjorde för tio år sen. Tävlar flitigt på veterantävlingarna och har ett EM-brons på 5000m som hittills största merit. Men min löpning är så mycket mer än att kämpa mot andra gubbar på veterantouren…

Vad betyder löpningen för dig?

Väldigt mycket, kanske lite för mycket. Inte nog med att löpningen är ett gift som aldrig kommer lämna kroppen, en förmodat ohälsosam stor del av min identitet är numera kopplat till löpningen eller åtminstone träning i allmänhet. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att jag försörjer mig på träning för tillfället. Dessutom är det grymt beroendeframkallande att vara i form och prestera bra på tävlingar. Det innebär förstås en sårbarhet att löpningen betyder så mycket för mig. När löpningen inte fungerar gäller det att ha något att identitetsbärande att falla tillbaka på. Det är något jag jobbat med sista åren – att hitta en balans mellan passionen för löpningen och det där andra livet. Det går framåt. Men fördelarna att ha en sådan intim relation med löpningen överväger fortfarande nackdelarna. Att bara kunna snöra på mig skorna och ge sig ut i några timmar är ett lyxliv som jag är grymt tacksam över att få uppleva i detta liv. Frihet. Mina egna regler. Men det är jag inte ensam om att känna, antar jag.

Hur mycket satsar du på löpningen, vad är dina ambitioner?

När jag började satsa seriöst för tio år sen hade jag tre stora mål – att se hur bra jag kan bli, att bli svensk veteranmästare och ta medalj på ett internationellt mästerskap. Jag har (förmodligen) uppnått alla tre. Jag har fortfarande kapacitet nog att utmana mina personliga rekord så visst är det en ambition jag har och jag tränar därefter. Jag är dock ödmjuk inför hur mycket bättre jag kan bli. Det känns inte så viktigt längre att ta stora steg i utvecklingen. Givet min skadehistoria så är det inte värt risken utan jag är faktiskt nöjd med att t ex vara en typisk ”15:45-löpare” på 5000m. Jag vet hur jag måste träna för att ligga kvar där så ambitionen är numera att se hur länge jag kan ligga där. Om jag håller denna nivå i tio år till kan internationella mästerskap bli trevliga historier.

Anders Herrmann, en fighting bild från TG SM
Anders Herrmann, en fighting bild från TG SM

Hur ser en typisk träningsvecka ut?

När jag grundtränar och om allt fungerar kör jag två intervallpass, oftast ett längre tröskelpass och ett ”flås-pass”. Ett långpass på 25-30 km, resten lugn distans. Ett, max två, dubbelpass. Totalt 70-110 km beroende på vilken periodiseringsfas jag befinner mig i. Sista åren har jag dessutom börjat köra väldigt mycket core- och magstyrka, 2-3 pass/vecka. (Ibland unnar jag mig lite överkroppsstyrka men mina gamla ”byggarsynder” gör att jag lätt lägger på mig muskler vilket är lite kontraproduktivt så jag försöker undvika detta nära inpå säsongen). Under tävlingsperioderna kör jag som de flesta andra veckor med radikalt mindre mängd, 40-60 km. Ett tufft mjölksyrapass (t ex 3x1000m/5min) på tisdagen och tävling på lördagen är ett recept som håller än.

Beskriv ditt favoritpass?

Snabbt, intensivt och snabbt övergående. 8x400m/90 sek och ovan nämnda 3x1000m/5 min på bana är hemska och underbara på samma gång.

Har du något pass du är mindre förtjust i men gör ändå?

Alla pass över 25 km.

Nu drar du i gång ”Springande punkten” – Vad kommer vi få läsa om?

Förhoppningsvis texter som snarare avhandlar upplevelsen av löpning än konkreta redogörelser av lopp och träningspass (det finns andra som gör detta långt bättre än jag). Med risk att låta tämligen pretentiös och högtravande så vill jag försöka hitta metaforer för löpningen och det andra livet. Hitta aspekter och känslor i löpningen som går i linje med övriga livet.

Du har gått med i springklubben, varför?

För mig var det en självklarhet. Tidningen Spring är för svensk löpning samma sak som Svensk Damtidning är för rojalister. Springs fokus på svensk löpning och intervjuer med löpare av alla åldrar och kapacitet gör tidningen unik i sitt slag. Genuinitet och frånvaro av återkommande och stereotypa ”kom-igång-special” är ord jag kommer på mig själv att tänka på. Att tidningen skulle gå i graven skulle vara en stor förlust för svensk löpning

Tack Anders och lycka till med Springande Punkten, jag vet att den kommer bli galet intressant och kommer ge oss alla många intressanta reflektioner. Din liknelse mellan Spring och svensk damtidning visar på härlig kreativitet. Klart alla vill vara med i en sådan klubb för mindre än 1:- om dagen, eller hur? Anmäl dig till Springklubben på http://spring.pren.nu/

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

AKTUELLT NUMMER

Årets sista utgåva snart till tryck!

0
Ett litet axplock om vad som väntar i nya Spring. Om en vecka trycker vi adresserna på baksidan, är din adress med? Annars är det hög tid..

FÖLJ OSS

8,657FansLike
6,714FollowersFollow
- Annons -

BLOGGAR

”Fint att få uppleva flytet några sekunder”

0
Nyligen var jag på Stockholms Stadion för reportage med långlöparraketen Carolina Wikström. Förnuftet sa en sak, men som vanligt kunde jag inte hålla mig...

Racerapport MLM Maraton

November drain

60 minuter glädje…

Träning på tv

- Annons-

PODCAST

X
X