Idag ska vi lära känna en kille som många av oss är nyfikna på, Mårten skrev en väldigt intressant artikel om SOK i somras, http://www.stockholmdirekt.se/marten-westberg/det-blir-fler-hur-olympiska-kommitten-an-valjer/Bbbpgm!5ktseHTABHi6WbzhUpZ2qg/. Det är ganska ofta Mårten skriver om löpningen och klart vi undrar, vem döljer sig bakom detta?
Det visar sig att jag har tävlat mot Mårten på ett antal VSM, en löpare med ett hyfsat CV men framför allt ett stort hjärta till löpningen. Här får vi en fascinerad historia till varför Mårten blev ”frälst” av löpningen, och idag missionerar för att nå så många som möjligt.
Vem är Mårten Westberg?
Jag var Fredrikshofare i 40 år och sprang för University of Texas -Pan American. Mina pers var nog ganska halvdana:
800m 2.00.13
1500m 4.05
5000m 14.58
10000m 30.50
Marathon 2.21,39
Det är kanske lustigt att jag kunde få scholarship i USA med den prestandan, men min styrka var att jag presterade hur många lopp som helst under t.ex. 15.20 på femtusen eller 32 på tio och att jag alltid kunde avsluta med en tvåhundring på ungefär 28 sekunder. Därmed var jag användbar för University of Texas trots mina blygsamma pers. Dessutom var jag aldrig sjuk eller skadad och hade höga betyg (med låga betyg får man inte tävla).
Min tränare var Bertil Sjödin, som fostrade många likadana löpare som jag. Vi var alla spurtsnabba och kunde prestera rätt bra resultat när som helst på året. När jag började kunde jag inte ta mig under 32 sekunder på 200m. Efter fyra år med Bertil sprang jag 200 på 25,9 (och snittade 14 mil i veckan, vilket betydde att de flesta veckor låg på 17-18 mil).
De sista åren med Bertil ledde jag ”långmupparna” medan han tog hand om de med mer talang för snabbhet. När Bertil dog var det oundvikligt att jag tog över hans mission som vi brukade kalla ”den vetenskapliga metoden” eftersom Bertil var en idrottsfysiolog i världsklass. Allt han gjorde var fast förankrat i forskning.
Som tränare har jag lett drygt 3000 pass i Fredrikshof och fått fram t.ex. Napoleon Solomon (vars utveckling tvärstannade när han lämnade mig för en annan tränare) och Linus Holmsäter (vars utveckling tog fart när han lämnade mig för att flytta till Peking där han själv kom på ”The 4 running secrets”).
Som ordförande i Fredrikshof startade jag en satsning på att rekrytera löpare i Akalla. Att blanda ungdomar från invandrartäta områden med löparna från Östermalm hade ju varit en succé tidigare. 2009 hade jag åkt runt i invandrartäta förorter varje onsdag och visat hur kul det kan vara att träna löpning. Det gav oss ett flertal unga lovande löpare som vann medaljer i USM och JSM. Dessutom tyckte de aktiva seniorerna att det var ett verkligt uppfriskande inslag i gruppen. Det här uppskattades däremot inte alls av Fredrikshofs många pensionärer. Det blev en djup konflikt och jag kände att här fanns en djup värderingsskillnad som inte går att överbrygga. Till sist lämnade jag Fredriksof efter 40 år. Det var ett trauma på samma nivå som en skilsmässa. Jag lämnade ju väldigt många av mina goda vänner. Ute i Akalla missade vi däremot inte en enda träning. Vi bara bytte klubb från Fredrikshof till Kista Sports Club. Klubben kallar vi Akalla Run, och verksamheten i Rinkeby kallar vi Rinkeby Run, men det officiella namnet på alltihop är Kista SC Friidrott. HM ger oss alla de träningskläder vi behöver och Asics ger oss skor. Det är viktigt för jag vill inte ha någon tröskel till träningen. Det är förstås de fattigaste som inte gör något alls. De som har råd med träningskläder och deltagaravgifter är oftast redan med i någon idrottsklubb.
Löpning är ju så bra som integrationsinstrument. Titta någon gång på parkeringsplatsen till ett långlopp. Där står det idel dyra bilar. I mitt yrke har jag kontakt med börsbolagschefer. Nästan allihop springer. Jag tror inte det finns något bättre sätt att skapa kontakt mellan unga invandrare och de som sitter på alla kontakter än löpning.
Dessutom är löpning den mest rättvisa sport som finns. Den som tränar mest blir inte alltid bäst, men hen kommer alltid på prispallen. Talanger som Linus och Napoleon är kul, men en mindre talangfull men superambitiös adept som Niklas Sydow kommer ändå mycket djupare in i hjärtat. När Niklas vann Vintermarathon grät jag säkert en deciliter. Så lycklig var jag. Niklas sjätte plats på SM i Stockholm Marathon är en höjdpunkt, trots att Linus Holmsäter var femma i samma lopp. Linus har gjort 2.27 men har talang nog att göra 2.17. Han skulle också kunna vara duktig på allt från 3000m hinder och uppåt. Niklas har gjort 2.28 men har snarare talang för 2.35. Som fotbollsspelare hade Niklas varit en bänknötare. I löpning får han chansen att ”göra en humla”. Det där är viktigt. I löpningen lär man sig att det betalar sig att jobba på. Det är det absolut viktigaste en ung människa kan lära sig.
När jag själv började med löpning gick jag i nionde klass. Jag hade klart under medelbetyg och satt egentligen av skolan som om den vore ett fängelsestraff. Den terminen vände allt. Det var som om en skitig fönsterruta mellan mig och läraren drogs undan. Plötsligt var skolan intressant och mina betyg tog ett skutt uppåt. Den utvecklingen slutade med att jag undervisade vid ett av USAs bättre universitet. Det hade aldrig hänt om jag inte hade bestämt mig för att jag skulle slå min klasskompis Tommie (Nordh) på terrängbanan i gympan, och på den vägen hamnat i Fredrikshof.
Du har gått med i Springklubben, varför?
Största anledningen är för att den känns som en lovande mellanväg mellan traditionella friidrottsklubbar och de kommersiella företagen. Friidrottsklubbarna känns ofta förstelnade i antika traditioner och de har blivit en förmedling av pengar från löpningen till kast, hopp och sprint. Löparföretagen som andra magasin och privata löpargrupper känns å andra sidan som Frank Zappas ”we’re only in it for the Money”.
Här är något mitt emellan. Det är lovande!
Tack Mårten – otroligt intressant och inspirerande att läsa din story. Fortsätt med det du gör, du gör grymt bra. Artiklarna är kanonbra, löpningen som integrationsinstrument klockrent. Får mig att tänka på Eskilstuna friidrotts fina jobb som vi skrivit om. Detta behövs, precis som Springklubben – har du missat att bli medlem, gör det nu så är du med från #2. Gå in på: http://spring.pren.nu/
Btw, i morgon kan ni läsa om Niklas som Mårten skriver om, den andra killen, Linus, finns med i en stor artikel i #1 av Spring – klart vi bevakar svensk löpning :)
