Fem kilometer utmed Motala Ström. På onsdag är det dags igen, första Broarna Runt, serietävlingen som startades redan 1981. Det var ytterst nära att den blev inställd i år, men inte ska väl en klassiker läggas ned. Med hjälp av goda krafter kommer Broarna Runt att genomföras även i år. Fem gånger med början nu på onsdag.
Själv har jag säkert sprungit cirka 100 gånger genom årens lopp. Kanske är jag den som sprungit flest gånger av alla. Jag kan varenda kurva, varenda sten, varenda bro och hur det känns när man kommit upp för den jäkla trappen på slutet och ska försöka komma igång och springa igen. Det är ren och härlig smärta.
Jag vet mycket väl hur det är med dessa sabla knott som bara blir fler och fler ju längre hösten närmar sig.
Förra året var det klart bästa för mig när jag startade på 18.30 och slog mitt personliga rekord från 1996 (18.12) när jag kutade på 18.10 den sista gången.
Tanken i år var att pressa mig under 18 minuter. Det kommer inte att gå. Träningen och tävlingarna har egentligen varit sjukt sega hela våren och även i början av sommaren.
Klarar jag runt 18.45 första gången så är jag nöjd. På sistone har det ändå känts bättre och att springa en serietävling av det här slaget gör också att formen garanterat kommer att bli bättre vecka efter vecka. Det slår aldrig fel.
Med tanke på att jag nyligen anmälde mig till Stockholm Halvmarathon 10 september så vore det bra om någon slags form började infinna sig.
Hoppas ni dyker upp på Broarna Runt. Ett trevligt lopp i all sin enkelhet och garanterat kul häng utlovas.
