Efter att jag avrundade säsongen i mitten på oktober med att springa Ekerumsloppet på Öland har jag haft total löpvila i fyra veckor. Fyra veckor där jag stängt av löpningen totalt i stort sett, vilket till en början alltid känns lite stressande men jag tror att det på sikt är bra att liksom få en reset, för att sedan börja bygga vidare. Det finns säkert lika många modeller på detta som det finns löpare, så dela gärna med er i kommentarsfältet, det skulle vara intressant att höra era åsikter om säsongsvilan!
Ekerumsloppet på Öland i mitten på oktober hade en fantastisk inramning, fantastiskt väder med ca 15 grader och ganska vindstilla för att vara på Öland. Förutsättningarna var således goda för att kunna göra något bra över den 10km långa terrängbanan. Efter en trevlig och social uppvärmning med lite klubbkompisar så ställer vi upp oss inför start, första kilometern går lätt utför ned mot Kalmarsund, klockar in på ca 3:20 och då har jag medvetet hållit igen för att inte ”rusa” som jag brukar… gick ju bra även denna gången… Ned längs med Kalmarsund på lite trixiga stigar och sedan slingrar sig banan fram på grusvägar längs Ekerums golfbana och vidare på stig mot den fina skogen vid Rälla med sin branta kant ned mot vattnet. Utförslöpan går bra trots det leriga och bitvis tekniska underlaget. Springer och halkar omkring i leran med mitt för dagen dåliga, eller för att inte säga urusla skoval. Före loppet var det någon som nämnde något om en trappa, och den kommer vid banans vändpunkt en trappa som leder rakt upp till himmelen kändes det som, kommer upp och har syra i hela kroppen, känner mig som en överkokt spaghetti. Inser att jag måste slå av avsevärt på tempot för att bli av med det. Kommer sakta igång igen och snart så börjar golfbanan igen och det är inte långt kvar till mål. Skymtar målet med ca 800m kvar och känner mig sjukt trött. Men korsar mållinjen på 39:43. Riktigt go känsla att göra under 40 på en terrängbana, säsongen kunde knappast avslutats bättre.
För den som planerar att springa Terräng-SM nästa år, så kan inte förutsättningarna bli bättre, då det är beläget på samma ställe. Kommer bli väldigt roligt både för löpare och publik.
Sedan väntade fyra veckor med löpvila, och jag har verkligen tagit ordet vila på största allvar. Har inte gjort många knop den senaste tiden. Varit och simmat några gånger och även testat Försvarsmaktens träningsapp, alltid bra att få lite ”order” om vad man skall göra för styrke- och rörlighetsövningar, givetvis med endast kroppen som vikt. Alltid välbehövligt och nödvändigt för oss löpare, men så lätt att nedprioritera och hoppa över.
Så idag började grundträningen inför våren, som känns väldigt långt bort, med exakt sex månader till Köpenhamn Marathon och en hel drös med roliga lokala lopp här nere i Kalmar så ser jag fram emot träningen väldigt mycket. running.COACH sköter träningsupplägget åt mig, jag lägger bara in de lopp jag skall springa och så genereras ett anpassat träningsprogram. Sedan är det bara upp till mig att göra jobbet. Känns enkelt och bra för mig, och om det uppstår situationer med familjelivet där träningen får stå åt sidan så kan man enkelt lägga om träningen med en ”drag´n´drop”-funktion eller välja en annan nivå på det enskilda passet, ett alternativt pass till det ursprungliga helt enkelt.
Avslutningsvis så får jag tipsa er alla om att läsa Löparens Hjärta av Markus Torgeby, som i alla fall gav mig en hel del inspiration och tankar om att försöka återgå mot det enkla i löpningen, så som jag tränade för 15år sedan när det bara var ut och springa. Någonstans kan jag känna att jag gjort löpningen till något mer komplicerat än vad det är, samtidigt som det är så roligt och intressant med alla data som man kan få fram och det sociala. Lite som en vågskål där jag måste hitta rätt balans. Kanske blir det vinterns tuffaste utmaning?
/Isac
