Jag älskar löpning. Jag älskar frihetskänslan som jag får när jag är ute och springer. Känslan av att allt är möjligt. Oavsett hur bra eller dålig form jag är i så är det samma känsla som hela tiden återkommer. Att vara skadad eller tom på väg tillbaka från en läkt skada är frustrerande, dels så får jag inte uppleva löparkänslan särskilt ofta/ inte alls beroende på situation (tillbaka från skada eller helt skadad). Hela året har jag slitit på gymmets cross-trainer maskin, ibland varit sur för att jag måste gå och ställa mig i en källare och stirra in en vägg och köra diverse intervallpass eller lätta distanspass. Men det gav resultat. Säsongen blev bra trots skadebekymmer. Det är det jag kommer komma ihåg av säsongen 2014 – bästa någonsin, trots ont i hälbenet, alternativträning funkar.
Jag vill komma tillbaka till tävlingsbanan. Det kommer att ta ett tag men tillbaka vill jag. Jag har insett att alternativträning måste vara en del av min dagliga träning, och inte något ont som jag dagligen försöker bekämpa. Nu är det en del av framtiden. Men det kommer inte att bli på en cross-trainer inne i gymmets källare, stirrandes in i en vägg. Nej det kommer att bli på min nya röda ElliptiGo 8C. Jag har kikat på en EllitpiGo i flera år och blev jätteglad när jag äntligen hittade en leveratör i Sverige (traningspartner.se). En ElliptiGo har två hjul och kan köras utomhus när vädret tillåter eller så kan man ställa den likt cyklister gör med sina cyklar på vintern, typ som på ett ställ och köra inomhus.
Jag fick verkligen slita och fokusera på cross-trainer på gymmet för att komma upp i puls, mitt högsta brukade vara 140 i puls även när jag körde intervaller. Jämfört med t.ex. idag så körde jag utomhus med EllitpiGo’n, då snittade jag 147 och då var det inga intervaller utan bara ett enkelt distanspass på cykelbanan ut till Alvik och Bromma. Jag tror absolut att det kommer vara lättare att få till hårdare intervallpass med ElliptiGo jämfört med cross-trainern.
ElliptiGo’n kommer att passa bra för hårda backintervaller eller lättare distanspass. Musklerna i rumpan och baksida lår får jobba, så här i början känns det verkligen på en gång just där. När vädret tillåter kommer jag passa på att köra så mycket jag kan utomhus. Det tar lite tid att vänja sig vid att hitta växlarna (höger tumme växlar upp och höger pekfinger ner) och att veta vilken växel som passar bäst i olika situationer. Att det går att växla i en uppförsbacke är också ett plus (tex min gamla cykel gillar inte det).
Just nu handlar det om att få in tekniken, vilket går rätt fort. I dag körde jag en runda på 33 minuter och kom 10,3 km, jämfört med för några dagar sedan då det blev 30 minuter och 7,8 km. Brandon (min man och tränare) körde 51 minuter och kom 13,7k m. Hans puls var något lägre då han snittade 127 i puls. Nu handlar det inte om att få in så många kilometer som möjligt men att få in bra pass. Det bästa av allt är ändå den sköna frihetskänslan vi fick när vi körde runt utomhus. Yes, äntligen blev alternativträning roligt!
