I #1 2018 hade vi ett reportage som vi kallade ”Drömmen om Lidingö”. Skribenten beskrev vardagen för en löpare i Ngong Hills med drömmar om Europa, pengar och en tryggare framtid. Skribenten Eskil Persson har fortsatt vara en intressant kontakt och nu har vi beslutat att han ska förgylla våra liv med intressant bloggade framåt.
Vem är Eskil Persson?
Tja… Jag är en före detta vagabond på 40 år som allt mer sällan lämnar Stockholm. Eftersom jag prioriterar ledig tid framför pengar så jobbar jag gärna halvtid och lägger resten av tiden på andra projekt: studier, olika ströjobb eller allmänt filosoferande över livet. Och så löpning förstås.
Vem är löparen Eskil?
Jag började springa rätt sent i livet. När jag var yngre spelade jag lite fotboll, men mellan säg 20 och 30 år var jag mest intresserad av surfing och skid- och snowboardåkning. Sen åkte jag Vasaloppet 2009, vilket ledde vidare till klassikern och Lidingöloppet samma år. Det var min första löpartävling och jag kom i mål på 2.43, en tid som jag var hyfsat nöjd med vill jag minnas. Sen dess har motionsidrottandet sakta eskalerat men det är först dom senaste 3-4 åren som jag har börjat springa lite mer målmedvetet. Jag har även börjat köra lite triathlon och vill gärna fortsätta med det.
Vad betyder löpningen för dig?
Ganska mycket. Löpningen är någonting som strukturerar upp min vardag och ger mig mål och mening på nåt vis. Det är en enkel och lättillgänglig hobby som passar min lite enstöriga personlighet. Jag skulle kunna springa mer egentligen men jag vill heller inte förlora löpglädjen, det är en balansgång det där.
Hur mycket satsar du på löpningen, vad är dina ambitioner?
Min ambition är att bli snabbare. Jag vill slå mina pers och eftersom jag inte blir yngre med åren tänker jag hela tiden att ”den här säsongen är sista chansen”. Tidigare har jag nästan satt en stolthet i att inte ha en så skitnödig inställning till löpningen utan försökt vara som dom där surfarna i ”Born to run” som både festar och springer hårt. Jag gjorde hellre milen på 38 minuter bakfull än satsade lite mer seriöst för att kapa några minuter. Det var kanske lite fegt, ett sätt att slippa press på mig själv liksom. Nu håller pendeln på att svänga mot en mer prestationsinriktad träning vilket också skapar andra förväntningar på mig själv. I år ska jag träna hårdare än någonsin och just nu ligger jag på ca tio mil i veckan. Ambitionen är att försöka öka mängden lite grann, kanske snitta på två mil om dan i sommar, och till och med ha någon vecka där jag får ihop 20 mil bara för att se hur det känns. När jag känner att jag har pressat mig så långt det går utifrån mina förutsättningar och inte kan förbättra mig längre tror jag att jag kommer att sluta springa lopp och bara jogga i skogen för skojs skull, men man vet ju aldrig, jag kanske är fast i det här tidtagandet for life.
Hur ser en typisk träningsvecka ut?
Det varierar med årstiderna. På vintern kan jag springa noll kilometer för att istället köra längdskidor om möjligheten finns. Jag tror det är bra att köra växelbruk mellan träningsformerna så att kroppen får vila och variation. För något år sedan räknade jag ut att jag hade ett årssnitt på drygt tre mil löpning i veckan, men under sommarhalvåret kanske jag har legat på på 5-7 mil i veckan där det vanligaste passet har varit 15 km i mellanmjölkstempo, säg 4.20 min/km. Jag ska försöka träna smartare i år och variera rundorna mer, öppna distanspassen långsammare och avsluta med snabb löpning på bana till exempel. Och köra fler intervallpass. Varvat med lite simning (helst i öppet vatten) och cykling (endast i solsken) för att kunna köra lite triathlon också.
Beskriv ditt favoritpass?
Det är när jag springer på nya ställen. När jag får kolla kartor och planera en ny rutt och löpningen inte bara är träning utan mer ett sätt att transportera sig och upptäcka nya ställen. Det kan vara när jag är på resande fot eller att bara åka kollektivt i Stockholm någonstans och sen springa hem igen, till exempel längs Sörmlandsleden. Då myser jag. Annars gillar jag till exempel pass på 20 km och uppåt med varannan kilometer snabbt och varannan långsamt. Har börjat uppskatta tusingar på bana också, hör och häpna!
Har du något pass du är mindre förtjust i men gör ändå?
Nej. Även backintervaller har sin charm. Sånt som jag inte är förtjust i skippar jag. Det kommer att vara en kall och snöig dag i helvetet när jag kör löpskolning eller springer med en fallskärm på ryggen. Men å andra sidan har jag sagt samma sak om att ha tights, använda pulsband och springa i grupp så jag kanske inte ska säga för mycket.
Hur var 2017? Några kul lopp/prestationer?
Jag kom på pallplats i ett par mindre lopp i Stockholm men lagom till Lidingö som var det stora målet lyckades jag pricka in årets enda sjukdagar så det var rätt tungt. Slog inga pers. Ett mellanår.
Vilka är dina utmaningar under 2018 och framåt, vad är det egentligen för resa du ska ta med oss på?
Det stora målet är Lidingö som jag vill klara på under två timmar. Sen blir det väl Stockholm Marathon, en del mindre lopp och minst en triathlontävling i alla fall. Och förhoppningsvis något lite friare löparäventyr bortom tidtagningschip och nummerlappar.
Så vad kommer vi få läsa i din blogg?
Lite av varje: lopprapporter, tankar från mina löprundor i Nackareservatet och så kanske jag avreagerar mig på störiga saker inom löpningen, som att det finns lopp som heter ”kvartsmaror” eller att alla löparskor är så fula.
Vi önskar Eskil lycka till i jakten på sub 2 timmar på Lidingöloppet, hur det går kommer vi kunna följa på springlfa.se
