Ett bortblåst formbesked – och kanske blir det flera?!?

Lena Eliasson  
I drömmen flyger jag fram så här.....har bara inte hittat ett sätt att vakna upp och applicera på verkligheten!

I drömmen flyger jag fram så här…..har bara inte hittat ett sätt att vakna upp och applicera på verkligheten!

DNS i SM-milen – verkar som jag blivit lite mer “löpare”

Efter skadeproblemen i nov-dec beslutade jag mig för att tävla sparsamt under våren och försöka komma i någorlunda form innan jag började söka bekräftelse. Foten som var besvärlig då har inte vållat mer problem, men fastän träningen gått bra så har inte farten i kroppen riktigt funnits där. När jag sedan trillade och slog i ryggen under orienteringsteknisk träning i Åbo blev det ännu fler uteblivna fartbekräftelser och jag bestämde mig då för att avstå SM-milen i Malmö för att förhoppningsvis kunna göra en bra halvmara nu istället (Women’s Health halvmaraton 25 april).

Tyvärr innebar det att jag inte gjorde något meriterande lopp för att bli uttagen till Nordiska landskampen under Stockholm Maraton 30maj, men jag kände verkligen inte att det var värt att ställa mig på startlinjen och med största sannolikhet göra ett “halvdant” lopp. Förr kunde jag springa igenom lopp utan att fundera över om det var rimligt att prestera eller inte men just nu känns det mest jobbigt att veta redan innan start att jag inte kommer upp i min önskade kapacitet och därmed kör jag “löparstilen” och avstår. Men ett fint substitut var natt-SM i orientering – i skogen kan du alltid gömma dig (om du ignorerar att du har en gps som levererar ut din rutt i livesändning förstås ;-)).

Ibland är det verkligen skönt att kunna "gömma sig" i skogen. Där går det att göra bra lopp utan att farten måste vara tiptop...

Ibland är det verkligen skönt att kunna “gömma sig” i skogen. Där går det att göra bra lopp utan att farten måste vara tiptop…

 

Motvind flera gånger om

Efter natt-SM ville jag genrepa och testa kroppen inför halvmaran och jag hade knåpat ihop en 22km-runda med partier i olika hastigheter. Det var endast någon kilometer tänkt i halvmarafarten så det borde varit “enkelt”, men tyvärr föll det inte ut så bra…. Jag åkte med David i bil till Karlsbyheden (fin ol-terräng som han skulle träna i) och hade en fin runda tillbaka. Eller det blev i stort sett raka vägen tillbaka och för dagen innebar det i stort sett hela sträckningen i motvind!!! Om min uteblivna förmåga att hålla farten berodde på motvinden eller formen får jag aldrig veta, men det var ganska frustrerande.

Laddar nu för Women’s health halvmara och det blåsiga vädret verkar hålla i sig, vilket gör att det faktiskt är troligt att jag gör min långsammaste halvmara någonsin.

Provlöpte bansträckningen imorse och även utan vind är den ganska tuff, med en hel del små lutningar här och där. Ihop med min formstatus och långa sammanhängande sträckningar i motvind blir det en rejäl utmaning. Inget fel med en sämre tid kan det tyckas, men det svider lite i min växande “löparsjäl” att inte bekräfta en utveckling. Eller det jobbiga är nog egentligen att det inte finns något svart på vitt HUR MYCKET av tiden som påverkas av de yttre respektive inre utmaningarna. Som orienterare är jag van att kunna analysera gps-rutten och se “svängarna”!

Nåja, inte ska jag klaga alltför mycket när själva loppet i sig är en häftig tillställning och där det oavsett min insats är så mycket större att följa alla andra över 3000 kvinnliga löpare som utmanar sig liiite mer än på Tjejmilen och antar halvmaran som distans. Go Girls!

 

Mer girlpower med Nightfoxes

Istället för SM halvmaraton i år kommer jag att springa 10-mila-orienteringen. Och i år blir det inte en start utan TVÅ, då jag och nio andra toppmeriterade brudar antar utmaningen att ta oss igenom den mytomspunna 10-milanatten. Så att jag inte längre är pigg på att anta utmaningar – det stämmer inte riktigt =).

 

 Dela på Facebook