Uppföljning

0
55

Hej och tack för intressant mejl, Elmar.

Mvh

Johan Esk

Så löd tillslut svaret från Johan Esk. Svaret kom egentligen ganska snabbt, men jag höll lite på det för att göra det lite mer spännande. Sen att svaret är ganska antiklimatiskt är väll en annan fråga. Esk får antagligen 100-tals mejl per dag från galningar som jag själv, så egentligen var det inte speciellt oväntat att det blev ett så kort svar. Kul iallfall att han tar sig tid och läser mejl från pöbeln!

Jag hade två mål när jag skrev mejlet. Ett var självklart att försöka påverka journalister att intressera sig för löpning, och det andra att skapa debatt. Vi får väll se hur det går med det första målet, men andra målet lyckades över förväntan! Tack till de som har engagerat sig, vare sig ni håller med eller inte. Alla kan inte tycka lika och så kan det gott vara. Fick iallfall mycket positiv respons, så det är ändå roligt!

Jag tänkte kort reflektera vidare lite över vad jag försökte få fram i mejlet. Jag tycker det är viktigt att förstå bakgrunden till problemet. Vi kan börja med att fundera lite över hur den geografiska fördelningen av idrotter ser ut i världen. Man kan ganska grovt dela upp idrotter mellan globala idrotter och i huvudsak regionala idrotter. Om jag tänker efter så kommer jag på två sporter som utövas överallt i världen, vart man än kommer; fotboll och löpning (kommentera gärna om jag missat någon idrott!). Fotboll är uppenbart den större och mer populära idrotten av de två, löpning utövas dock antagligen av fler människor oavsett nivå. Sedan kan vi reflektera över sporter som är oerhört populära i vissa regioner. De brittiska kolonierna har rugby och cricket, Asien har racketsporterna, USA har baseboll och amerikansk fotboll, Skandinavien/Norra Europa har skidor och ishockey. Sedan har vi förstås t.ex. basket som är väldigt populärt överallt, men av rent ekonomiska skäl inte ens kan utövas i en stor del av världen (hur många basketplaner har ni sett i Somalia eller Bangladesh?).

Varför är detta viktigt att förstå? Jo, för självklart påverkas journalistiken av dessa regionalt stora idrotter. Jag tror inte ni förstår hur mycket baseball och amerikansk fotboll det snackas om i media här borta! Slår man på TV:n hittar man garanterat en match eller en talk-show inom 30 sekunder. Även i ”off-season” så produceras det spaltkilometer om amerikansk fotboll, varje dag! I Sverige skulle jag gissa att de flesta skulle ha problem att nämna 3 lag eller 5 spelare i MLB eller NFL. Nu vänder vi på myntet. I Sverige skrivs det enormt mycket om skidåkning och hockey. Vinterstudion kör 25 timmar om dagen och kvällspressen levererar artiklar löpande band! Skidåkarna är hushållsnamn i Sverige. Om jag i USA skulle fråga någon om de kände till Markus Hellner skulle de rynka på ögonbrynen och en och annan vet inte att längdskidåkning var en sport. Nämner man skidskytte skrattar en del. Samma gäller till viss mån även hockeyen. Trots att NHL är en stor liga har de allra flesta amerikaner inget som helst intresse. Namn som Mats Sundin och Niklas Lidström ringer inga klockor hos Average Joe. Mer förvånande är egentligen hur det ser ut bara på andra sidan Östersjön. Med tanke på att det finns många tyska aktiva, och hur stor sporten är i närliggande Skandinavien, skulle många nog bli förvånade över hur lite det talas om längdåkning i Tyskland. Min flickvän åkte länge för det tyska juniorlandslaget i längd, hon irriterar sig ofta över hur pass lite media bryr sig om längdskidåkning där. Tydligen så är tyskarna helt galna i rodel, skeleton och bob istället. Nordisk kombination är också populärt, liksom skidskyttet. Längdåkningen där verkar få backa för dessa grenar. Ska vi också ta några extrema exempel så vet ju heller i princip ingen utanför Ryssland och Skandinavien vad innebandy och bandy är. Jag försökte en gång förklara för en amerikan vad bandy var och fick till svars, ”why would you put ice on a perfectly fine [american] football field?”

Jag skriver om de här exemplena för att visa på hur lätt det är att anta att något som är så stort där man själv bor, kan vara helt okänt någon annanstans. Många amerikaner skulle vara nära nog förolämpade om en utomstående inte vet vem Le’Bron James är. De förstår kanske inte att vi inte är lika galna i basket som de är. Många svenskar skulle säkert känna sig brydda över att killen i solstolen bredvid på Gran Canaria tror att Peter Forsberg är en ny drink i baren. Intresse och storlek av en idrott är regionalt, och så får det gärna vara. Dock tror jag inte att media idag är speciellt nyanserade i sin bevakning. Visst, skriv mycket om skidåkning och divison 1 i hockey. Vill folk läsa om det ska de väll få göra det, men om det finns plats att skriva om 172:a rankade tennisspelare och Zlatans frisyr, finns det garanterat resurser och plats att skriva om löpning! Det första mothugget som jag brukar få om jag säger det är att det ”inte finns något allmänintresse för löpning och därför skrivs det inget om det”. Jag tror det är bullshit! Jag tror att många är intresserade av elitlöpning. Varför inte vända på resonemanget? ”Det finns inget allmänintresse för löpning för att det inte skrivs något om det!” Det känns minst lika logiskt som det första argumentet. Det är lite av en hönan och ägget analog. De stora mediorna idag (Aftonbladet, SvD, DN etc.) har sådan stor marknadsandel att de i mångt och mycket konrollerar utbudet. I den här typen av marknad påverkar dessutom utbudet efterfrågan. Folk intresserar sig automatiskt för vad de läser i tidningarna och ser på TV. Så det blir en triggande effekt. Aftonbladet skriver tjugioelva artiklar om Henrik Stensson och Svennebanan läser och intresserar sig för honom och bänkar sig framför nästa golftävling. Intresset för golf har ökat, och Aftonbladet bestämmer sig för att skriva ännu mer om golf, och så fortsätter det. Skriver inte media om löpning intresserar sig ingen! I USA ser det annorlunda ut. Ta en sida som Flotrack. De skriver till 90 % om amerikansk college och elitlöpning och har mer än 68,000 följare på Twitter. När vi springer NCAA finaler i Terra Heute, Indiana, på deras specialgjorda terränglöpningsbana, välkomnas vi in i staden av en skylt som läser ”Cross Country Town USA” och tusentals människor kutar runt banan för att se löparna så många gånger som möjligt under loppet. Sverige har en lång historia av framgångsrika löpare. Jag tror att om folk får chansen att följa elitlöpning, precis som i USA, så kommer många att intressera sig!

Någon skrev i kommentarerna till det förra inlägget och undrade varför typ förbundet inte skrev artiklar och skickade till journalister? Det är en mycket bra fråga och något som jag har funderat på förut. Om journalister inte själva vill intressera sig får vi väll spänna fast dem och tvångsmata dem istället (jo, det låter lite som Guantanamo Bay.. George W Bush approves!). Vi har många bra skribenter som vet mycket om friidrott i Sverige. Det skadar nog ingen att skicka in en artikel till någon av de större tidningarna om något intressant i löparväg händer!

xc_sign_in
Cross Country Town USA

I övrigt vill jag dementera ryktet att jag deltog i någon form av motionsklass på terräng-EM. Jag tror förvirringen uppstod då Vårruset av misstag annonserat att de skulle ha ett lopp i Samokov, Bulgarien, på samma dag. Efter att en av deltagarna hade åkt hela vägen till Bulgarien och sprungit banan med sin GPS-klocka och funnit att banan var 83 meter för kort kontaktades tävlingledningen som då snabbt förstod att de hade skrivit fel och att det egentligen var i Skövde som loppet skulle äga rum. Henrik Ingebrittsen missade tydligen ett pass på sitt läger efter att han meddelats om att loppet han var 10:a i förra året egentligen var ett motionslopp. Norska olympiska kommiten meddelade att en gråtande Henrik hade ringt under dagen och meddelat att han lägger av och satsar istället mot Vallentunas terrängserie nästa år, innan förvirringen lagt sig och allt var i sin ordning.

Men skämt åsido, M22 klassen på terräng-EM är elit. Wanna fight about it?

Nu blev det ett väldigt långt inlägg, och jag är trött, så kommentera gärna om ni tycker att jag har missat något, eller skall utveckla något. Om någon tycker jag är dum i huvudet så kan jag ge er mitt bankkontonummer så kan ni sponsra ett besök till en psykolog (eller närmaste bar, sak samma)!

/Elmar

P.S. Någon tycker säkert att jag hackar mycket på skidor, och det är mycket väl sant. Det är dock det lättaste exemplet att diskutera då löpning och skidor är två sporter av samma karaktär men ändå har helt olika ställningar i Sverige. Jag har dock inget emot skidåkare och i sig och min flickvän är som i texten nämnt gammal elitskidåkare. No hard feelings!

Föregående artikelEtt bortblåst formbesked – och kanske blir det flera?!?
Nästa artikelIsabellah vann Women´s Health Halvmaraton igen
Breaking four Namn: Elmar Engholm. Född: 1992. Bor: Stockholm Familj: Mamma, pappa och syster Jobb: Kredithandläggare och statistiker på S & A Sverige AB Klubb: Hässelby SK. Tränare: Ett exklusivt samarbete mellan Johan Engholm och Elmar Engholm Meriter: 20+ SM-medaljer på olika nivåer, flera internationella senior- och juniormästerskap samt NCAA mästerskap, 3:a med HSK i juniorklassen i Europacupen i terräng, brons i lag och 6:a individuellt i M22-klassen på EM i terräng och Finnkampsvinnare 2016 & 2017. Favoritsträcka: 1500 m Personliga rekord: 800 m: 1.48,19, 1500 m: 3.39,75, Engelsk mil: 3:58,74, 3000 m hinder: 8.37,44, 3000 m: 8:04,44. Vill med löpningen: Slå rekord, vinna mästerskap och ha kul. Ser fram emot: Finnkampens efterfest

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här