Ett jävla mörker

November, varför finns den för funderar man på varje år. Finns inte mycket att hoppas på. Är det inte kallt är det fuktigt, rått, kladdigt och jävligt. Är det regn är det kallt. Det som gör att mörkret är lite mörkare än annat mörker är att man hela tiden vet att det kommer bli värre. När väl december börjar kan den vita skiten ligga flera månader. I december börjar man ändå kunna få lite hopp, det blir ljusare snart, våren kommer eventuellt snart osv. I november är tankarna konstant mörka, snön kommer snart, vintern kommer snart. Det blir snart mörkare. Jag kommer snart frysa hela tiden. Kommer jag frysa ihjäl i vinter?

Skor för skitiga för att tas in. Slänger man på blöta trappen istället så man slipper ta i skiten (lägg märke till skosnören lämnas oknytna för att slippa ta i dem, straffet kommer nästa pass istället). Har man tur glömmer man dem ute hela natten så när man ska ut dagen efter är de sådär odrägligt blöta och kalla.

Inte nog med att det är kallt, rått och jävligt. Man blir alltid smutsig också, lera som ska skvätta upp på kläderna och gräva sig in fötternas hudveck. Hudveck som bara längtar efter att få spricka upp så man inte bara fryser utan har ont hela tiden också. Dessutom om det nu mot all förmodan inte kallt, sätter man på sig kläder för att det ska vara kallt så då är det grisvarmt istället. Sällan man hittar något bra med att vara ute i november.

Det finns folk som säger ”Jag älskar morgonjogg”, har även sett detta denna årstid. Jag tror att antingen ljuger de för mig eller för sig själva, eller så är de helt jävla dumma i huvudet. Finns inget mysigt med att sticka mitt i natten när det är rått och kallt och man allra helst bara vill dö. Hastigheter under 5min/km gissar jag är helt omöjliga och man får ägna passet åt att slå bort tankar om att dränka sig i första bästa kärret eller kasta sig ut framför mötande bil bara för att lidandet ska försvinna.

Är det inte nog med detta passar dagis på att sprida ut sina allra bästa virus, inte för barnen ska bli sjuka utan för att föräldrarna ska få uppleva hösten på samma sett som personalen som jobbar där får göra. Har man riktig tur kan barnen hosta och vakna hela natten så man får se hur bäcksvart det kan vara mellan 2 och 3 en novembernatt. Dock är det ju självklart så att sjukdomarna måste spridas i största möjliga omfattning.

Allt detta mörker måste dock bekämpas för att livet ska vara värt att fortsätta njuta av. Det finns ett antal snabblösningar på det. Antingen bokar man en resa, dock bäst att hålla på att åka bort och bara ha den kvar en stund till. För det kommer sagt va bli betydligt värre. Annars om man tycker att det är kul att vara hemma kan man polera upp sin medaljsamling, kolla lite gammal löp-porr på youtube eller gå igenom resultatlistor där man vet att man sprang bra. Allt positivt som går att skrapa fram måste fram denna period.

Annars kan man gå ut och titta på vägen utanför. Finns det något härligare än en blöt lerig grusväg, där regndropparna vräker ner. Klockan är strax efter halv fyra och det börjar skymma. I år har dock vädret varit lite oväntat varmt så gräset har inte fått den upplyftande bruna färgen än. Mao det kommer bli bistrare.

Men om vi bortser från detta mörker ser jag ljust på framtiden. Återhämtningen efter förkylning verkar gått oväntat bra. Några mil är loggade och ny pannlampa damp ner på posten igår. Så sätt ögonbindel, snöra på er skorna och dra av några intervaller idag, för imorgon kan det satan bli så mycket värre!