Att springa lopp ger mig chansen att se många platser jag aldrig skulle åka till annars. Dels utomlands, men även i närområdet. För några veckor sedan handlade det om Fålehagen, imorgon blir det Bulevallen och Jätten Bule.
För någon månad sedan var det terräng-DM i Fålehagen i Motala. Bara att hitta dit var ett skapligt äventyr. Trots att jag litade på eller kanske mer för att jag litade på GPS:en så hamnade ”Tummen” och jag på en bondgård där en hygglig prick förklarade att vi riskerade att bli skjutna om vi fortsatte på den inslagna vägen.
Självklart fortsatte vi och klarade oss helskinnade trots att vi yrade omkring på en bågskytteanläggning och en djurkyrkogård innan vi kom fram till Fålehagen. På uppvärmningen tyckte jag banan verkade galet jobbig. Men när loppet drog igång kändes det mycket bättre. Motalas Thomas Wiik i M 40 drog ifrån mig rätt snart, målsättningen var att inte släppa honom för långt framför mig.
Banan bestod av böljande natur, upp och ned. Vid ett ställe mötte man de bästa på väg upp i backen och jag fick också möta en del löpare när jag kutade nedför.
Jag kom ifatt Thomas och vi jagade varandra rejält i några varv. Riktigt roligt, även om Thomas till slut var ett par sekunder före mig i mål. Grabben är ju några år yngre än mig, så det må vara hänt.
Fyra varv gånger knappa två kilometer blev till slut 29.19 och ett brons i M 45.
Imorgon, lördag, är det dags för Jätten Bule-löpet i Österbymo med start och mål på Bulevallen. Bara namnet gör ju att jag vill springa det loppet. Det handlar om tio kilometer riktigt hård terränglöpning. Att det måste vara duktigt jobbigt förstår man när segertiden för en sådan bra löpare som Anders Kleist ligger på över 35 minuter. Kutade med esset Anders i söndags. Hade kvällen innan kört 15 km snabbdistans, men sa förstås ja när Anders hörde av sig. Det blev 25 kilometer i skogen, till sist var jag så bortkollrad att jag inte visste om jag var i Nyköping eller i Åby. När vi närmade oss Kleists resident så fick jag frågan om bilskjuts hem, den tog jag direkt. Energilös var ordet för resten av den dagen.
Har tagit hjälp av coach BG igen inför Valencia 15 november, där meningen är att jag ska springa under 37.30 på tio kilometer.
Ett pass den här veckan var 5×600 meter på bana. Måltid 2.06 start på var femte minut. Jag och Partygrönsaken körde på lunchen i Finspång. Det gick bra mycket snabbare. Jag hade 1.52-1.54. Även om jag tyckte det gick snabbt, så höll vi ungefär samma snittfart som Micke Ekvall hade i Frankfurt Marathon när han sprang på 2.12,07. Då i 42 195 meter, en fart jag orkar i 600 meter. Då känner jag mig verkligen inte så snabb längre.
Meddelade BG som upplyste mig om att det stod flow i programmet. Jag skulle alltså inte köra max. Nåja, det gick ju bra.
Ett annat pass som inte stod i programmet som jag kutade i torsdags är ett pass som har blivit en favorit. Långa intervaller på banvallen där jag varvar 2 km lugnt med 2 km snabbt utan att stanna. Även denna gång var Partygrönsaken med. Han hade kört 44 km dagen innan och skulle ta det lugnt sa han. Det blev som vanligt. 7.29 – 7.20 och 7.09 på ”tvåorna”. Sedan avslutade vi med en snabb kilometer, där jag fick 3.24 i mycket motlut.
Formen känns riktigt bra. Ska bli kul att träffa Jätten Bule.
