Här kommer några ord från Mattias som gått från klarhet till klarhet inom kort tid. Spring ställde några frågor efter lördagens Kungsholmen Runt.
Hej Mattias!
Idag slog du till med nytt pers igen, det fjärde på de fyra sista tävlingarna denna säsong, vad har hänt?
Ja precis! Rätt otroligt faktiskt, börjar fundera på när det ”stora” bakslaget kommer…
Så är ju livet, när det rullar på som bäst så får man sig en käftsmäll förr eller senare. Frågan är bara om man tar sig vidare eller ger upp. För ganska exakt ett år sedan när jag kände mig ruskigt bra (satte inofficiellt pb på en träningstävling) så tog äktenskapet slut och jag var väl rätt nära på att skita i löpningen då det bara blev ett ont tvång. Jag visste inte längre varför jag sprang och av vilken anledning.
Men löparvännerna från bl.a. Team AnyPace Sweden påminde mig om hur bra ventil löpning är när livet är tufft. Så istället för att gräva ner mig i depression så blev glädjen till löpningen det som tog mig igenom sorgen.
Vad har hänt? Det är främst kontinuiteten som har blivit mer stabil, inga enstaka pass hit eller dit i veckan utan en högre och jämnare dos med träning. Sen ett tydligt mål med träningen, inte bara för att det är kul utan jag vill prestera bättre än vad jag tidigare gjort.
Fick en förändring i anställningen också som innebär fler steg under arbetsdagen plus ett mer fysiskt jobb som självklart påverkar. Jag är helt enkelt starkare nu än vad jag tidigare varit i mitt liv.
Hur ser resultaten ut år?
Sprang först Sollentuna Winter Run i februari med Erik Berglund som var otroligt kul och givande. Erik är en av alla som har stöttat mig otroligt väl under min separation.
Om jag drar igenom de fyra senaste loppen så ser det ut som följande:
Enhörnas Påsksmäll där jag sprang milen på 33.52 vilket indikerade att jag var på väg mot personliga rekord denna säsong då jag aldrig sprungit så fort inledningsvis.
Premiärhalvan runt Djurgården där målsättningen var sub73 landade jag på 1:12:08 och trots ett stort personligt rekord (tidigare 1:16:28 från 2013) så var jag lite missnöjd då jag kände att jag nog kunnat kuta fortare med några bra ryggar att gå på. Det var för långt fram och för långt bak så istället vart det sololöpning från kilometer 1.
Bålsta stadslopp 5km sattes målsättningen någon dag innan race till sub16 och jag lyckades hålla högt tempo hela vägen och korsade mållinjen som segrare på nya PB-tiden 15:55.
30 minuter senare gick starten för 10km och jag var ju anmäld även där så lyckades klämma in ett till PB med tiden 32:34. Sen passade jag på att jogga ner 15km så jag fick till ett rejält och hårt långpass då uppvärmningen var på drygt 5km.
På dagens tävling, Kungsholmen Runt kan du ge en sammanfattning av loppet?
När jag vaknade och såg att det regnade med ca 10+ så ökade inte motivationen till race. Men det är ju samma förutsättningar för alla. Målsättningen inför var högt ställda på sub70 och jag visste att det skulle bli enormt svårt då mitt tidigare PB på milen var 33.28 (innan Bålsta 10km förstås). Så bara tanken att jag skulle kuta två mil i följd på 33.20 kändes ju orimligt. Jag vet att 33.20 blir 20 sekunder över 70min men eftersom jag aldrig varit i närheten så kändes det rimligt att vara lite mer försiktig så jag inte väggade. Men även det vore lärorikt såklart.
Första femman kändes rätt enkel på 16:36 och milen passerades på 33:21. Perfekt enligt min tidsplan. Jag hade även sällskap av någon från Roslagens löparklubb. Vi hjälptes åt att ta vind växelvis och det kändes jämnt och fint tills han plötsligt viker av efter dryga 14km. Därefter såg jag bara en rygg framför mig som jag tog på lite grann men jag hann ju aldrig ikapp tyvärr.
Kroppen kändes riktigt bra och måltiden blev 1:10:20 vilket motsvarar exakt 3:20 tempo… Såhär i efterhand skulle jag kanske siktat på att hålla 3:19 tempo haha. Men ett nytt PB inkasserat så jag är mer än nöjd.
Framförallt det här med tävlandet igen efter två år av pandemi. Så sjukt roligt att det arrangeras lopp! Passar på att tacka alla eldsjälar och frivilliga som ställer upp för oss som gillar att springa och tävla.
Du har ett rätt blygsamt pers på maran, precis sub 3 timmar, något som snart ska ändras gissar jag då du startar på Stockholm Marathon. Vad blir målsättningen där?
Tänk att jag var så fruktansvärt nöjd 2013 när jag grejade 2:59:01! Sub3 på maran, en stor check på den! Men nu nio år senare är det verkligen dags att snygga till siffrorna. Med dagens resultat vore jag väl feg om jag inte siktar mot sub2.30, men jag lyckas alltid pricka in de varmaste dagarna att springa Stockholm Marathon på. Är förutsättningarna ”rätt” så går jag för den tiden. Planen var i september när jag anmälde mig att gå för sub2.40 men jag har behövt höja kraven lite då resultaten blivit över förväntan hittills.
Du springer idag för din sponsor AB Durgo, är det inte dags att skaffa en klubbtillhörighet nu när elittider börjar komma?
Jadu kanske det, jobbet har stöttat mig och löpningen sedan 2016. Jag är skolad av Enhörna IF och började där 2006, men slutade pga tidsbrist. Vi skaffade barn och flytten till andra sidan stan gjorde att funktionärsuppdragen blev omöjliga att närvara på. Jag är en föreningsmänniska så när jag inte kunde hjälpa föreningen som funktionär valde jag att avsluta medlemskapet.
Jag är otroligt tacksam för att Durgo sponsrar mig oavsett vilka tider jag gjort. Nu när det börjar gå lite fortare lär de fortsätta vilja vara delaktiga och hänga med på resan.
Men de klart det vore roligt att tillhöra en förening igen och bidra som funktionär till alla som uppskattar motion lika mycket som en själv.
Tackar för din tid och önskar dig lycka till i Stockholm.
Tack själv! Och stort lycka till själv i Stockholm!
