Vårt kära grannland i öster – det grå paradiset!
En av årets två stora stafetter är Jukola/Venla-stafetten i Finland. Där brukar det bjudas på fin terräng men konstigt nog är det oftast endast detta tillfälle som får mig att åka till Finland under året. (VM i Finland 2013 var undantaget). I år går Jukola/Venla nära Åbo och det inbjöd till en påskutflykt med både träning och tävling i trakter med finfina berghällar och tekniska utmaningar under njutning. Det blev för mig ett bra sätt att komma in i bra kartläsning och av 7 teknikpass med karta (2 medeldistanstävlingar + 3 dagpass + 2 nattpass) gick alla utom ett av nattpassen riktigt bra för att vara så tidigt på säsongen. Jag hakade helt enkelt på grabbarna i MOKS och fick ett suveränt upplägg med träna-äta-sova-konceptet och där dessutom vår Finlandsexpert Johan Bäckman lyckats pricka in två olika släktingars hus precis i anslutning till tävlingsarenorna så att vi hade god service före och efter loppen!
Orienterandet gick som sagt riktigt bra och även om jag har lite att slipa på i tävlingsfasen så är jag nöjd. De tre stora missräkningarna var:
1) ett ofrivilligt simmande i en bäck första loppet – med hyperventilering och stelfrusna ben en stund efteråt. Var totalt oförberedd på att marken skulle försvinna under mina fötter.
2) ett ordentligt ryggplask på väg ned från en hal berghäll och än idag, nästan en vecka senare, har jag en ömmande ryggmuskel som ger symptom likt ryggskott =(
3) en vurpa till vid näst sista kontrollen på mitt enda sämre tekniskt genomförda pass och där slog jag dels i ryggen igen men också sönder luppen!
Höjdpunkterna var dock desto fler:
*) Flow på 5km natt-ol nästan enbart på de gråritade berghällarna och verkligen nysmak för nattorientering (i Finland!)
*) Middag runt midnatt – min mage stod pall för dessa dygnsvridningar och maten var god varje måltid, dygnet runt.
*) Sist av båten efter att inte alls ha förstått väckningsprocedurerna på Finlandsfärjan. Konstigt nog var det ingen annan (inte ens de festande karaokesångarna) som hade bilen kvar bredvid vår!
*) Bemötandet på de finska tävlingarna, verkligen trevliga människor som visade sin uppskattning och välkomnade att vi var där.
*) Memma – denna finska specialité på rågmjöl var inte alls så hemsk som jag fruktat
Nu håller jag mig i Sverige ett tag, men inte riktigt på hemmaplan ändå….syskonhelg och packa finkläder hör inte till vanligheterna för mig, men nu är det dags. Orutinen på detta visade sig dock snabbt då jag efter noggrant funderande över klädvalet lyckades glömma klädfodralet hängandes i hallen hemma…. Skönt att de här töserna inte bryr sig om ifall jag har finkläder eller inte, nästan säkrare att inte ha det vid kladdkakebakande iaf:
Det är dock mindre ansträngande att ”cruisa” runt i skogen än att hänga med i svängarna med de här energiska syskonbarnen. Som här i Finland när jag och Erik Rost passar på att följa de sent startande löparna live från en härlig berghäll i skogen:
